Dagens Nyheter – 25 augusti 1868, sida 3

lät mig taga sig under armen och lutade sitt hufvud mot mitt bröst. Min far tog mitt patronkök samt mitt gevär och en soldat, tillhörande eskorten, min häst. Sedan promenerade fader Cerbonnet, Valentine och jag till prestgården, utan att under vägen säga ett enda ord till hvarandra. Först när vi kommo utanför porten, yttrade min far till mig: — Pastor Henriots blessyr är väl ej farlig, gissar jag, eftersom han kunde sitta till häst, då han färdades till sitt hem. Han ursäktade mitt skämt, den förträfflige mannen; hvad angår Valentine, tryckte hon sakta mina arm, och jag märkte att hon smålog. (Forts.) FA