Då man kommit ut ur slotts-allen, befinner man sig på en väg, som leder direkte till Montierender och gär förbi Maiziores. Snart började vi närma o 3 trakten, der soldater voro — för att tala så att jag kan göra mig förstådd — sammungyttrade. Det märktes att fader iHenriot var igenkänd af de flesta. De hade sett honom på förmiddagen galoppera bland Napoleons närmaste omgilning. Mau helsado honom usder titel at kejsarens predikant. — De tyckas tro att jag förer med mig den heliga oijan, sade kyrkoserdeu till mig. — Ja, kejsardömet är verkligen redo att mottaga sista smörjelsen, Ivaåde milt svar. — Ah! min käre Maurice, säg icke sål... Min lärjunge her i dag hefästat sitt herravälde. Tänk på den storartade bataljen! (Forts.)