Dagens Nyheter – 22 augusti 1868, sida 3

tresse ar att skenet bibehålles. Vidare är det af intresse för honom att hålla det lån, i hvilket han är deltagare, i möjligast högsta kurs; han gynnar derför allt, som kan befordra anloppet till teckningarna. Vidare är det en fördel för bankirerna att öfverdrifvet mycket blir tecknadt, emedan de då kunna betinga sig ett högre agio af afnämare till lånet. Slutligen hafva samtlige innehafvarne af obligationerna genom den så kallade demokratiseringen en garanti för att till och med en revolution icke är i stånd att förklara lånet för ogiltigt eller att nedsätta räntan, emedan man icke vågar att förändra värdet af dessa så kallade det arbetande folkets besparingar. Och sålunda går allt hand i nand i detta spel, för att utkasta lån på lån i verlden och för hvarje gång bevara skenet,såsom om icke allenast statens finanser blomstrade, och förtroendet till regeringen vore i tilltagande, utan äfven folkets rikedom tilltoge så, att detsamma vore gladt om staten tager dess penningar och lofrar att betala ränta på dem. Iluru omdömet i öfrigt gestaltar sig, om man ärligt och sannt nagelfar med sakernas ställning, det torde vi icke vidlyftigt behöfva framlägga. Om en stat beslutar sig för att upptaga ett lån för att en gång betäcka en extra utgift, så är detta alltid en pålaga för framtiden, som småningom skall återbetala skulderna och bära bördan af räntorna. Berättigadt är ett sådart lån under alla förhållanden endast då det erbjuder framtiden äfven fördelar, eller då det åtminstone betäcker uppkomna brister, för att för framtiden undvika sådana. I Frankrike har detta dock aldrig varit fallet. Bristen växer år från år, oaktadt skatterna fortfarande stiga, och lånen följa så tätt på hvarandra, att nästan dubbelt så mycket penningar åtgå till betalande af rentorna som vid början af Napoleon den 3:djes envälde! Men det måtte väl dock finnas mycket pengar hos folket, eftersom det alltid på nytt lånar staten så mycket pengar? Beredvilligheten att låna staten pengar och göra sig till räntetagare ur den allmänna nationalkassan är icke ett bevis på växande välständ, utan ett bevis på misstroende till alla tndustriela företag! Ju sämre affärerna stå, desto beredvilligare är kapitalisten att låna staten pengar och utan besvär och fruktan för förlust lefva af sina räntor, eburu denna räntans tillväxt är en verklig afgrund för hela samhällskroppen. Hvarifrån tar då staten pengar att betala räntorna med? Med räntornas tillväxt måste beskattningen uppskrufvas allt högre och högre. Ett folk, som länar staten pengar, för att få räntor af honom, undandrager arbetet det kapital, hvarigenom det skulle förkofras, och bortgifver det till improduktiva ändamål, för att längre fram kunna betala sig sjelf räntorna genom skatternas förhöjning! Det är en afgrund, som till verldens fasa en dag skall öppna sig. ( Volks Ztg.)