Dagens Nyheter – 22 augusti 1868, sida 3

Nyaste franska statslånet. I Frankrike har teckningen till det nya lånet så utfallit, att trettiofyra gånger den summa, som regeringen vill låna, blifvit tecknad. De kejserliga tidningarna draga deraf den slutsats, att det står alldeles förträffligt till med statens finanser, med nationens rikedom och med 4förtroendet till den visa regeringen, I sjelfva verket är också en sådan tilldragelse öfverraskande nog, för att rätt grundligt vilseleda omdömet om tillståndet i Frankrike och för att omgifva det sistnämnda med en glans, som för massornas ögon döljer den hotande statsbankrutten. Men den som blickar djupare in i denna konst att göra skulder, den skall just i det sätt, på hvilket konsten nu utöfvas i Frankrike, igenrkänna den bräckliga och farliga skorpa, som döljer en mörk afgrund. I Frankrike göras icke statsskulder under förbindelse att inom bestämd tid återbetala kapitalet, utan med det löfte, att af den årliga statsinkomsten betala hvarje långifvare ränta i evighet. Staten öfvertager icke der skyldigheten att samla ett kapital, lika stort som lånet, och småningom återgälda sjelfva skulden, utan den öppnar för långifvaren endast den utsigt, att han skall erhålla räntorna på kapitalet.iutdelning, och en så hög utdelning att frestelsen att lefva såsom räntetagare af statskassan är temligen stark. Vid teckningen till ett sådant lån användes dessutom ett särskildt konstgrepp, för att få densamma att se utomordentligt hög ut. Som räntorna öfverstiga 4! procent, finnes det verkliga kapitalister, hvilka, isynnerhet i tider då affärerna gå illa och förtroende till industriela företag fattas, gerna nedlägga sina penningar i lånet. Men den efter det yttre skenet jägtande regeringen är icke betjenad endast med detta lånets verkliga värde i allmänna omdömet; hon vill utbreda den falska föreställning, att anloppet till teckningen är öfvermåttan stort, och för att nå detta mål, tager hon sin tillflykt till följande konstgrepp. Under föregifvande att vilja demokratisera lånet, gifver hon tillkänna att hon helst mottager smålån af arbetarne, för att uppfostra och utbilda dem till räntetagare, hvilka väl placera sina besparingar. Dessa små teckningar erbjuda henne den fördel, att hon i främsta rummet ser dem tillgodo då teckningen öfverstiger behofvet, under det att de större tecknarne nöja sig med resten och sålunda måste låta nedsätta sin teckningssumma. Detta konstgrepp har till följd att de kapitalister, hvilka verkligen vilja köpa obligationer, teckna vida mer, än de behöfva, och vidare att de små teckningarne, hvilka icke nedsättas, inbringa några öres vinst, om de genast återförsäljas. Detta gör sig då den allra fattigaste till godo och folk utan tillgångar tillströmma i massa och teckna sig, för att kunna göra en liten affär. Följden häraf är att teckningarne antaga ett mycket folkligt utseende, att de ådraga sig ett sken af förtroende från folkets sida och att. man i dem kan påvisa ett tecken till nationens välstånd. Ivsigtsfulla personer med djupare blick inse denna svindel, men endast kapitalisten har infö NET a at na lag SN IAN GR dn 8 ÄRAN RAT Arn SN NIA 2 NAR iran