Dagens Nyheter – 21 augusti 1868, sida 3

Han väntade flere timmar, och endast Gud såg den oro, som herrskade i hans inte. Hans ögon bibehöllo sin egendomliga glans. Aldrig skall jag kunna glömma hans blick; den var, så att säga, det mest fulländade beviset pådenne store skådespelares förställningskonst: den-såg allt och man såg den öfverallt. Den var en fyrbåk, till hvilken alla satte sin lit. Upprepade gåvger red kejsaren fram och tillbaka mellan våra leder; han sökte uppskatta vårt antal och tycktes derefter med sin örnblick möta de fientliga massorna vid horizonten. Inemot middagen måste han ha ansett sig kunna bjuda fienden spetsen; han försvann i galopp, och vi hörde kanonskott. Detta var stridssignalen. Emellertid qvarstodo vi åtminstone två timmar på samma plats, hyarunder nya soldater oupphörligen tillstötte från alla håll och förenade sig med 033. S2dar den långvariga kanonaden, som å ömse sidor varit mycket mördande, upphört, visade sig kejsaren åter. Han yttrade tre ord: det var tra befallsingar. Vår styrka delades i tvänne divisioner. Med två koloaner marscherade Ney rakt på Brienne — han höll sig åt höger — och Napoleon tågade med de öfriga trupperna en omväg för att angripa fienden från venstra sidan. Han vågade ej anförtro åt någon anvnan det vigtiga uppdraget att bevaka vägen mellan Brienne och Bar-sur-Aube. Nu hotadesBlächers ställning allvarsamt, ty om den preussiske generalen ej skyndsamt öfvergaf Brienne, för att besätta denna väg, så var reträtten för honom omöjlig. (Forts.)