Dagens Nyheter – 21 augusti 1868, sida 2

.e . Rätteg.och polisnyheter. Landsortem. Oroligheterna i Götehorg i lördags och söndags å exercisheden voro åter i tisdags e. m. föremål för undersökning i poliskammaren. Ransakningen, som öfvervars af regementsbefälh., öfverstelöjtnant Mörner, och några andra af regementets otficerare samt så många åhörare salen kunde rymma, räckte i nära tre timmar samt leddes af t. f. polismästaren med stor skarpsinnighet. Och denna togs äfven under hela tiden till hög grad i anspråk, vid utletandet af rätta förhållandet och de skyldigas upptäckande, ty alla de tilltalade, både artillerister och buvarer, förnekade: hvarje det minsta deltagande i öfrervåldet, — icke en enda medgaf att han varit bland slagskämparne eller på något sätt förfördelat någon. De flesta påstodo till och med att de vid tiden då slagsmålet egde rum helt oskyldigt legat i sina sängar, och bland de 20 å 30 som hördes i tisdaga ville blott en medgifva att han varit något öfverlastad — något öfvervåld hade han icke ens kört talas om. Ehuru flera vittnen intygade att de kände igen någon viss af dem, fortfor denna dock attihärdigt neka, ehuru han ofta blef beslagen med att tala osanning. Så hade en af ledarne, 1:ste konstapeln Bruhn, påstått att ban lördagsnatten, då öfvervåldet egde rum i Ahlbostaden, vistats hos en bekant flicka. ända tills på morgonen, då han gått till kasernen. Denna flicka hade polisen lyckats uppspira och inkallat till förhör, då hon emellertid påstod att hon ej träffat Brubn förr än på söndags morgon, då han hade bedt henne, om hon blef tillfrågad, säga, att han vistats hos henue under natten. Bruhn, som medan denna berättelse afgafs, varit utförd, påstod dock, när han kom in, att det var hon som talad2 osanning och ej han. Flere af de öfverfallna voro tillstädes vid förhöret, och af dessa bade den ene halfva hufvudet rakadt och betäckt med plåsterlappar, den andre åter sönderskuret ansaigte 0. 8. v. uru många, som båda dagarne blifvit misshandlade, bar ännu ej kunnvat utrönas, men deras antal är troligen icke ringa. Ingen af alla dessa hade på något sätt gifvit anledning till öfvervåldet. Detta intygades äfven af samtliga vittnena. Af vittneemålen framgick, att vid uppträdet på lördagraftonen å heden artilleristen n:o 23 Bergman varit den värste af slagskämparne. Han hade varit beväpnad med en stor påk, och hvem som kom i bans väg blef öfverfallen. i . Vid öfvervåldet i Ahlbostaden hade åter busarerna Hedenskog och Lagergren varit de vildsintaste. Att sablar begagnats vid tillfället är utom allt tvifvel, ehuru flertalet af artilleristerna endast varit försedda med påkar och blypiskor. I anseende till det rådande mörkret hade de öfverfallna icke kunnat igenkänna alla våldsverkarne, men konstapeln Dahl och husaren Lagergren igenkändes dock med bestämdhet, den sednare af bustru Andersson, hvilken förut känt L. och med honom samtalat under tumultet, då hon bedt bonom skona hennes man. Biand deltagarne åter i slagsmålet i söndags, som varit af mycket större omfåug och hvari sannolikt öfver 100 artillerister deltagit, ha änvu icke synnerligt måvga kunpat igenkännas, De vildaste bland dem hade varit artilleristerna kg Christiansson, Krona, Svensson, Nord och Falk. Af dessa hade Falk varit beväpnad med en bräda, med hvilken hen drifvit en stor folkmängd framför sig. Dahlström med en butelj. hvarmed han slagit flera pergoner stora sår i hufvudet, och de öfriga med stenar och remmar, hvarvid atenar eller blykulor varit fästade. På valplatsen hittades och tillvaratogos under natten åtskilliga af dessa tillhyggen, hvaribland en större sten, hvilken var insydd i väf, en stor påk, m. m. Resultatet af dagens förhör blef, att konstapeln Bruhn, artilleristerna Hult, Krona, Bergman och Dablström samt husaren Lagergren af poliskammaren inmsanades i häkte. Ransakningen uppsköts. (H. T.)