Dagens Nyheter – 21 augusti 1868, sida 2

För denna heder hade jag att tacka min uniform, hvilken angaf att jag tillhörde nationalgardet. Jag förstod detta, när han tillade: — Hvarifrån kommer ni? — Från Troyes. — Är ni enxam? — Vi äro en hel bataljon frivilliga. — Godt. Om Frankrike sjelf vill det, om städernas invånare visa sig ha lika mycket bjerta för fosterlandets nöd som befolkningen på landet, skall kriget ej bli långvarigt. En blixt framsköt ur hans öga, han smålog och återtog: — Herr kyrkoherde, striden skall snart börjas; om ri vill. bevittna den, för att sedan kunna göra er en föreställning om bataljer i allmänhet, så gå upp i klockstapeln. — Ers majestät glömmer att jag i mina dar varit hemmastad äfven i ämnen, som höra till krigsväsendet. Jag hear ju undervisat i... — Nåväl, stig då till bäst! afbröt honom kejsaren. Efter att ha yttrat detta, lemnade Napoleon spiseln och inträdde i matsalen, dit generalerna på hans tillsägelse emellertid begifvit sig; och han stängde igen dörren. — Till häst! utropade pastor Henriot, sedan han aflägsnat sig; till häst! — Det vill ni inte gerna gå in på? frågade honom min far skrattande. — Jo; men jag vet ej, hvarifrån jag skall få en häst. — Åh! är det inte något annat fel, så... — Nej, intet annat. Den gamla Madelon höll på att slå sönder ägg, för att laga till en omelett. Hon vände sig om och, höjande i vädret en tennsked, som hon hade i handen, utbrast hon: — Huru! herr kyrkoherde, skulle ni stiga till häst ?