Dagens Nyheter – 20 augusti 1868, sida 3

åter bleknade han hastigt — när han tänkte på buru många tusende förboppuingsfalla ynglingar redan under kriget blitviv offrade. Pater Itenriots tankar upptogos af de eldar, han skådat, och af mannen, som skulle komma och bämnas de oförrätter, som blifvit Frankrike tillfogade. Under hela pattern förnummo vi allehanda ljud: gnäggningar af hästar, rop af soldater, vapengny, hundkell 10. m. Omsider randades dagen. Armån rörde sig icke. Klockan omkring sju hörde man bullret plötsligen ökas, och en allmän uppståndelse och brådska inträffade. Kejsaren jemte do trupper, hvilka han sjelf anförde, nalkades genom skogen på sidan om Maizicres. De hade passerat genom vilda nejder, Öfver berg och moras. Napoleon kom till häst, betäöckt med swuts och dam och åtföljd al ex armå, ännu mera nedsölad än ban sjelf; och han mätte i förbifarten med sin örnblick den slätt, på hvilken hau ämnade åter begynna sin fruktansvärda kamp mot ödet. Det euxda ordet keisarent var såsom en osynlig sol, kvilken upplyste själarne, ocktadt deana dystra, molnbölida himmel Strålarve af soleu från Austerlitz hade visserligen förbleknat; men det Jjus, som derai ännu fanns qvar, var tillräckligt av åstadkomma denna verkan. Ifcia byn ver i forten; man sprang fram och tillbaka och allt urgt folk ropade: lefve kejsarou! De sökto sålunda ingifva sig sjelfva mod. De gam!s aftorkade sira mustascher — det var deras morgontoilett -— Och tryckte ynglingarnos bönder; men de ropade icke; de hade rodan ropat så mycket! Emellertid lyssnade do med försöjelse till de ungas ljudliga helsningar. (Forts.) PA