VWerldens största jernväg. Avägabringandet af en direkt jernvägsförbindelse mellan New-York och San Francisko eller mellan Atlantiska Oceanen och Stilla hafvet är ett företag, öfver hvilket nordamerikanarne med rätta äro stolta, och om hvars framåtgående de transatlantiska tidningarne dagligen meddelat nya underrättelser. Jernbanan genom det nordamerikanska fastlandet från Newyork till San Francisko skall under alla förhållanden blifva en af de märkligaste i hela verlden. Det finns ingen annan jernbana, vid hvars anläggande man haft att kämpa med liknande lokala svårigheter, och ingen, som är så rik på de mest storartade kontraster. För kort tid sedan meddelades den underrättelsen att skenor blifvit utlagda ända till högsta spetsen af Rocky mountains (Klipp-bergen), och nu hafva vi redan för oss en skildring af bantågets första färd öfver Sierra Nevadas snöbeklädda toppar, hvilka skilja Kalifornien från Nevadas på silfver rika slätter. Vi återgifva här denna intressanta skildring: Hvilka svårigheter man haft att besegra för att kunna öfverskrida dessa berg, framlyser bäst af den beskrifning öfver sjelfva färden, som vi finna i San-Francisco-tidningen Alta California och hvilken vi hufvudsakligen skola följa. Färden begynte i Sacramento City den 17 juni. Doftande tropisk sommar herrskade i guldstatens hufvudstad. Orleanderträd med sina lysande röda blommor, rosor af alla färger, ofta till hälften döljande menniskoboningarsa, jättehöga fuchsier, som slingra sig uppför murarna, möta ögat yfver allt; man tror sig förflyttad till New-Orleans med dess ständigt grönskande träd och magnoliablommor. , Bantåget, hvars konduktör är den verldsbeante George Wood, rör sig framåt öfver Nisholson-platsen, förbi de ännu icke fullbordade ätteverkstäderna för Central-Pacific-banan, längs Sacramentodalen. Vid östra horisonten resa sig Sierra Nevadas kolosser, höljda i ett blått töcsen, mot hvilket de snöbetäckta topparne bilda n praktfull kontrast. Solens strålar återkastas wu dem i de mångfaldigaste färger; den ena petsen gnistrar likt ett isberg i opalens alla ärger, den andra liknar en i finaste rödt genomskinlig jättemussla, en tredje synes glänsande vit som drifvet silfver. Trakten vid bergskednns fot ligger helt öppen; blott några få träd ich hyddor äro synliga. Tåget går vidare, bergspetsarne vika undan, 1ettan blir allt mera tryckande, de präktiga