Dagens Nyheter – 18 augusti 1868, sida 3

När hon yttrat dessa ord, reste hon sig ännu en gång upp samt gick några ögonblick fram och åter i rummet. Derefter stannade hon framför mig, utsträckte sin hand och sade med en röst, hvilkens veka ton upprörde hela mitt inre: — Otacksamme! Hvad blir väl min belöning för det jag väntat och ännu alltjemt väntar på er? Ni lemnar mig, ehuru ni vet att mina välÖnskningar ej kunna följa de fanor, ni svurit! — Från och med denna dag skall min fana vara er, Valentine! — Min! utbrast hon; nej. När jag var ett barn, hade ni bort ingifva mig kärlek till densamma. 1 stället har ni på allt sätt sökt göra den för mig förbatlig; fullborda nu offret: böj er inför detta bjerta, som ni sjelf skapat. Maurice, jag var er lärjunge, innan jag blef min fars. Hyser jag fördomar, som ingenting kan böja, så är det er jag till en stor del har att tacka derför. Det är ni, som sedan många år tillbaka varit orsak till hvad jag lider, ni, som icke vill ha mig till maka, efter att ha förnekat mig vara er syster. Jag besvär er, Maurice, gå ej ut i detta afskyvärda krig. Hvad behöfs det för att förmå er att afstå ifrän ert beslut? Jag lyssnade till Valentine, förvirrad vid upptäckten af djupet och innerligheten af hennes kärlek och sårad at det motstånd jag rönte. Valentine fortfor: — Maurice, svär att det endast är patriotism som manar er att taga detta steg och att ert bezlut icke tillkommit i syftemål att väcka ånger hos mig deröfver att jag aldrig gifvit näring åt de förboppningar, ni hyst, och hvilka jag alltid bar anat samt alltid delat. Jag tvekade att aflägga en sådan ed. — Aa! ni ser nu att ni bedragit er sjelt! utropade: hon, i det hon uppgaf en suck af