Dagens Nyheter – 18 augusti 1868, sida 2

— Gå, min son, svarade den förträffiige mannen helt enkelt. . Ehuru en förrädisk blekhet utbredde sig öfve hans avuletsdrag, smålog han likväl samt började rusta i ordning hvad som behöfdes för min resa; och snart var min packning färdig. Vi hade bildat ett kompani af omkring femtio frivilliga och ville sluta oss till den stora armån. När general Mortier lemnade Troyes, hade han vägrat att låta oss följa med; och derför hyste vi agg mot honom. Månne icke vi voro likaså goda som dessa s. k. Marie-Loutse-krigare, dessa soldater med qvinnoansigten? Min far tog mig med sig till prefektens expoåiiom för att derstädes få upplysning om, vilken väg jag skulle taga. I embetslokalen rådde en fullkomlig villervalla. Jag frågade: — Hvar befinner sig kejsaren? — Han har lemnat Chålons-sur-Marne, svarade mar mig. I går föreföll en strid vid Saint-Dizier; det kan vara möjligt att han tågat mot Bar-sur-Aube. Vare härmed hur som helt, så står han bakom fienden. För 0ss var det ej möjligt att taga vägen åt Bar-sur-Aube, då vi i sådant fall skulle ha stött på Schwarzenbergs armå; man försäkrade till och med att denna hade öfvergått Vendeuvre. Således återstod endast Brienne-vägen, som leder rakt fram till Saint-Dizier. Man menade att vi utan fara kunde gå denna väg till Piney och måhända ända till Lesmont. Om Lesmontbron var upprifven, så ansåg jag att vi i alla fall borde kunna reda 038. Jag hade i barnaåren ströfvat omkring der i trakten och kände till hvarenda liten köping. — Om ni kunna komma öfver Aube, så gå rakt fram till Maizidres, sade min far till mig; kyrkoherden skall emottaga er väl. Fader Cerbonnets bjeltesinne förledde honom denna gång till att gifva ett råd som törhända