Dagens Nyheter – 17 augusti 1868, sida 3

hade låtit anslå i gathörnen en proklamatidn, som skulle vara mycket vältaligt affattad och hvari man, genom att vädja till folkets oritänke om dess eget bästa; manade det att skynda till ärelystnadens hjelp. Man sade till våra jordbrukare: Om fienden kommer, skall han låtsas köpa Edert vin, Eder spanmål, Edra hjordår, och han skall ingenting betala. Och på ått annat ställe i kungörelsen stod attläsa: Skåffen oss hästar; kejsaren inser hela vidden af den uppoffring, han begär, och han! vill att denhå uppoffring skall blifva den sista... Den fata, genom hvars framhållande man velat förskräcka Eder, är i sjelfva verket af ingen betydernhet, ifall I pemligen sjelfva det viljen; hon är ett moln, hvilket af inbillningen kan göras digert; men som skingras af modet. Herr Gouault hade, då ban inträdde i prefektens mottagnivgsrum, ett exemplar af denha proklamation i handen. — Jag fruktar ej förlusten af mitt vin, min spanmål eller mina hästar, sade han; men jag fruktar mitt samvete ogillande, Jag ären f.d. emigrant, soldat i prinsarnes armå, riddare af S:t Ludvigsorden... men jag är ock fransman, och jag skall vara Frankrike oinskränkt tillgifven, så länge jag lefrer och detta land finnes. Mitt ärende är att anhålla om tillåtelse att få använda vår borgarmilis till befästningsarbeten. — Min herre, utropade grefve de Segur, jag skall omtala ert ädla handlingssätt för kejsaren, — Jag ber er ej göra detta, min herre, genmälde herr Gouault: Det är nemligen icke för kejsaren jag arbetar, utan jag vill blott vara fomminatstyrolsen här i Troyes så nyttig jag an. Fråno och med denna dag sysselsatte man sig. med befästnirgsarbeten, som visserligen i och för sig sjelfva icke kunde atgöra något egentligt hinder för fiendens framfart, men som bi