Dagens Nyheter – 15 augusti 1868, sida 3

reste sig darraude npp, och seende på mig med en min af trots, gick hon att omfamna her Gouault. Ack! min vän, ni kan ej föreställa er, hura denna blick och min smärtade mig — hvad jag var svartsjuk vid dessa tillfällen, då Valontines sympatier för benves morbrors åsigter aå tydligt framträdde! Hara många gånger hor jag icke sörjt deröfver att jag oj kunnat hän gifva mig åt samma illusioner, omfatta och tillegna mig samma fördomar! Hura måg gånger har jag ej vid återkomsten från C celstill Notre Damegatan sagt till mig sjelt. — Jag sparar mig för att kunna uppfylla en pligt, hvilken måbända aldrig kommer att Åigga mig. Om ibland rojalist-partiet finnas andre gvinnor som likna Valeut.ne, och män, som ärstå dem, skall Frankrike utan tveka dessa hjeltar; och jag och mina liktänkande skola skingras och försvinna såsom damkornen på don väg, öfver hrilken deras segertåg framgår. Jag stängie mig inne i mitt rum, ransakade min själ och upprepade med händersa kruten och hårdt sammanbitna tänder: — Hvarför kan jag ej hylia derazs id6er, slälla mig upder samma fana som de? tävka såsom de? tro såsom de? Är det högmod å min sida? Jag förderfvar ju min lefnadslycka . och den jag älskar kan jag icke få... Men zrär jog såg min far ställa sig framför mig och, skakande på hufvudet, betrakta mig; när jag hörde honom hvissla, under det ban gick ifrån mig, en visa från republikens dagar, då kokade blodet i mina ådror — jag blygdes, (Foris.)