Dagens Nyheter – 15 augusti 1868, sida 2

son, om er lycka blifvit gjord under detta kasernregemente, skulle jag ej ha framställt till er ett anbud, som likväl på sätt och vis innebär ett affall från det parti, hvilket jag med själ och hjerta tillhör. Jag respekterar hvars och ens öfvertygelso och förstår att sätta värde på den som ej till något priz3 öfvergifver en sak, som han tror vara god. Men låt mig veta under hvilken fana ni vill ställa er? — Jag kan ej närmare angifva den fanan ni torde förstå mig, då jag säger att jag vilt försvara mitt fäderce:land mot den, från hvilken den största faran hotar. — Ni talar om fara. En sådan förefinnes nu, och ni kan ej bidraga till att förebygga den annorledes än genom att följa det gamla franska bantret. oo— Kanske... Dock tviflar jag derpå, såvida detta baner höjes, icke i hjertat af vårt land och utaf Frankrikes barn, utan på utrikes ort. — Vänta då, unge man, eftersom ni har så godt tålamod. — Tålamodet, min herre, innebär ej sällan den största uppoffringen... Detta bevisar jag ju nu, när jag offrar min kärlek för mina åsigter... — Åsigter! Hvad menar ni? Skulle ni verkligen ha några åsigter? Ni tycker icke om kejsardömet; jag för min del afskyr det — i det fallet äro vi således temligen ense. Men sedan vi fått ett slut på kejsardömet, måste de gamla förhållandena åter inträda. — Ja, de gamla förhållandena d. v. 3. de som voro rådande, då Napoleon tog sig före at usurpera makten, t — Jaså, m tycker det. Cerbonnet har uppfostrat er väl. Jag har redan länge vetat att han i er haft en värdig son, att ni varit lika hederlig och ädel som han; jag finner nu att ni också är lika envis. :