— Och om jag antager ert förslag, ger ni mig Valentino till hustra? — Det är hon som skall göra er kokard. — Men om jag vägrar? — Om ni vägrar, skall allt förblifva såsom det varit. Jag skall vaka öfver mitt hem, hvartill ni endast i egenskap af vän och gäst kommer att få tillträde. — Och Valeutine? — Hon är dotter till en förförd moder, glöm icke det; och jag kar dödat bennes far. — Således, frågade jag herr Gouault, i det jag nödgade honom att stanna och såg honom i ansigtet, måste jag, såvida jag ej öfvergifver grundsatser, som jag hyllar, som äro hos mig, spart sagdt, medfödda, upphöra att hysa en förkoppning, hvilken, alltsedan jag var barn, värts i mitt bijerta? — Det vill jag inte säga, svarade mig Valentine3 morbror ned en min af stolthet. Ni är ung, och jag är gammal; ni skall efter all anledning öfverlefva mig, isynnerhet om jag blir dödad, ionan min lifstråd afklippes enligt paturens ordrving. Ochb för öfrigt — tror ni mig väl vara en tyrann? Nej, en sådan är jag: cke: Jag vill så gerna, på samma gång jag lyder hvad jag anser vara hederns bnd, befrämja deras lycka, hvilka jag håller af. Men ack! upge man, jag vet hvad det vill säga att lida, och om jag måste bannlysas ur min systerdotters bjorta, likasom jag en gång tvangs att fly fråu min älskade fosterjord, skall jag, äfven om jag gevom detta stora offer ingenting vinner, utan knot underkasta mig mitt öde. . — Ack! min herre, utropade jag rörd, hvarför skola vi ha så olika åsigter, vi som hysa samma känslor? — Ni vägrar således? — Jag vägrar. : — Akta er, Maurice; om ni vore en krigets