Dagens Nyheter – 15 augusti 1868, sida 2

) TH I DEN HVITA KOKARDEN. i Af LOUIS ULBACH. (Öfversättning af PEHR EDVIN STANFELT.) (Forts. fr. föreg. n:r ) — Jag har den alitid på mig, granne. Men det är blott i dag jog iåter pågon so den. — Akta er! — Bah! ni tänker väl inte angifva mig. Jag har velat att ni tkule få skåda den förr än rvågon annan. o— Det är ercstor heder för oss; men, jag ber er, dölj dea der tirgesten. Om vågona kommer hitin... Herr Gouout gjorde en sxelryckving, blickade ft mig, tll tecken att han ville tala med mig mellan fyra ös0n och aflägsnade sig derefter. Jag stannade qvar. oo Hvarför föjer du horom icke? sade min far. Han har rigot att säga dig. — Jag bryr mig icke om att höra hvad han har att föreslå. — Tänk :ecke så. Det kan bärda stt ban bjuder dig sn systerdotters hard. oo Jag sprawt häftigt till; min far fattado mina båda header. — 92 så, Maurice, yttrade han, gå nu och gör dig uuderrättad om hvad han viil. Jag fraktar icke för att du skall svara horom annat än hvad com är tillbörigt. Sök hirdra hoaom från att begå någon galenskap. Alla der herrarnas, som lefvat i landsflykt, äro ;a häm,linger; jag förstår mycket väl att i kunna Jära sig tycka om örnar: e, Jag gick stt uppsöka berr Gouault och träffade honom på gatan. Jag märkto tydligt att han väntat på mig. — Maurice, sade han till mig i en tvär, be