Dagens Nyheter – 14 augusti 1868, sida 1

Associatiomsrörelsen i ftnsland. Många år hafva förflutit, sedan af de engelska arbetarne de första åtgärderna at genom sammanslutning sinsemellan föröka arbetets kraft vidtogos genom inrättandet af s. k. arbetareföreningar. Dessa föreningar afse dels konsumtion, dels produktion af varor, dels begge delarne. Någonting karakteristiskt för dem från sednare tiden, de må för öfrigt huru mycket som heldst skilja sig ifrån hvarandra, är att de allesammans hvila på principen af ansvarighet i förhållande till den af hvarje delegare tecknade summans belopp. Ingen af delegarne är skyldig att med sin egendom bidraga till gäldandet af föreningens skulder till större belopp än han eger lotteri föreningen. Utan att här inlåta oss på någon utveckling af detta eller det motsatta systemets — oinskränkt ansvarighet — företräden, vilja vi endast påpeka att för detta slag af associationer den icke-solidariska ansvarigheten alldeles icke är förkastlig. Frihetens stora grundsats bör äfven i detta afseende få göra sig gällande. Någon skada för föreningarnes kredit bör ej heller häraf uppkomma; den som ej anser den säkerhet, som den begränsade ansvarigheten kan erbjuda honom, för tillräcklig, kan ju låta bli att inlåta sig i affärer med föreningen. Den garanti deremot, som föreningen verkligen erbjuder, ligger i klar dager för alla; och hvar och en känner derigenom bättre den risk han kan löpa genom att inlåta sig i transaktion med bolaget. Den i ekonomiskt afseende intressantaste punkten i de nyare engelska arbetareföreningarne är dock fördelningen af vinsten. Denna sker vanligen så, att sedan några procent blifvit afsatta till underhåll af inventarier och dylikt, delegarne å det inbetaldta beloppet erhålla vissa proc. ränta, hvarefter återstoden till hälften tillfaller kapitalet, till hälften medlemmarne i föreningen, i förhållande till deras arbete. Det är just härigenom som de engelska arbetareassociationerne kunna sägas göra skäl för namnet industrial partnerships d.v.s, aktiebolag i hvilka en del af vinsten tillfaller arbetarne. Just i en sådan fördelning af virsten mellan kapitalet och arbetet, de begge nödvändiga faktorerne för produktionen, ligger den stora skillnaden mellan det gamla systemet för bedrifvandet af industriella företag och det som i England under sednare tider blifvit följdt. Enligt det förra skall kapitalisten få ränta på sina insatta penningar, och arbetaren betalning för sitt arbete, men ingenting vidare. Hvad som företaget derutöfver lemnar i afkastning tillfaller fabrikanten, arbetsgifvaren, men arbetaren får intet; enligt det nya systemet deremot delas det i lika delar mellan dem begge. Detta är, i korthet framställdt, hufvudkarakteren hos de nyare engelska industriaktiebolagen de s. k. industrialartnerships. Ibland de sociala sträfvandena i England under sednare tider intaga de ock utan tvifvel främsta rummet. Ej blott representanterne af det exklusiva arbetarintresset, ledarne af de stora engelska yrkes föreningarne, utan äfven vetenskapsmän, sådane som en J. Stuart Mill, en Thomas Hughes, en Ludlow m. fl. uttala sig högst gynnsamt om denna nya form för vinstfördelningen. I London har den dock ej ännu vunnit det erkännande, den praktiska efterföljd, som den förtjenar; men i det nordligare England har antalet af dylika bolag alltjemt tilltagit. Framtiden, säga de engelska vetenskapsmännen, tillhör dessa föreningar; den princip, på hvilken de hvila, skall utan tvifvel äfven snart söka sig viägen till yrkesföreningarne, och då detta en gång skett, då skall ingenting mera kunna hindra den engelske : arbetarens snabba framåtskridande i alla afseenden. Man skall då ej mera höra talas om arbetare associationer som misshandlat sina medlemmar derföre, att de vägrat att deltaga i strikes och som: skjutit på arbetsgifvare, som sökt att afstyra dylika tillställningar. Arbetstagarens och arbetsgifvarens intressen skola då blifva desamma, den enes vinst skall äfven blifva den andres; och de sorgliga uppträden emellan arbetarne och dem åt hvilka de arbetat, som hittils ej varit så sällsynta hvarken i England eller i andra länder, skola endast i traditionen finnas till sedan denna princip vunnit en allmännare tillämpning. Stockholms-Nyheter.