F Noma Pompilins var den försto regent Vatentine lärde sig hylla och vörda. Jag vill omtala dessa minnen i all korthet; det är klokast att jag förbigår misa följande barndomsår, emedan jag eljest skulle alltför länge uppehålla mig vid dem. Valentine vann efterhand ett allt större inflytande öfver 03s. Hon visste att hon saknade både far och mor, att hon ej hade någon annan anhörig här i verlden än en morbror, som rest långt bort till främmande länder, att han ej lemnat 0s3 några underrättelser ifrån sig, men att han icke desto mindre kunde när som helst återkomma. IEmellertid stadgade sig hos henne, i den mån hennes förstånd utbildades och hennes hjerta allt mer och mer odeladt förvärfvades af oss, den öfvertygelsen att hennes morbror icke mera ville, kunde eller borde göra något anspråk på hennes ömhet, Hon betraktade oss såsom sina närmaste, och oss egnade hon hela sin tillgifvenhet. Hvilken trio vi utgjorde! Ofta nog foro vi till Maizicres, för att der tillbringa en eller ett par dagar. Abb Henriot bief en betydande person i sin trakt. Han hado varit Bonapartes lärare i skolan uti Brienne, och detta minne bidrog i väsendtlig mån till att småningom omskapa den förr så tillbakadragne mavnen. Valentine anammade nattvarden för första ången i kyrkan uti Maizicres samma dag då byrkoherden äfvenledes för första gången med väldig stämma läste bönen: Domine, salvum fac imperatorem.) Hvilken högtidlighet för hela församlingen, och framförallt för min far, som icke förstod latin, och som dessutom gerna skulle ha låtiv sion Omgifning uppstämma den ena lofsängena efter den andra till förherrligande af alla jordens kungar, om blott han sjelf icke blef störd, der han stod hänryckt betraktande