Dagens Nyheter – 12 augusti 1868, sida 2

huvnit sprida sig, förkunnande att medborgaren Cerbonnet tagit värd om den emigrerades systerdotter, kom man från alla håll till hans butik, för att se och höra zenne. Hennes mors historia var icke riktiet känd. Min far berättade, att hennes föräldrar voro döda och att hennes morbror, fruktande att utsätta henne för de vådor som åtfölja landsAykten, hade anförtrott henne åt honom. Den lilla rara varelsen blef ett slags lefvande skylt. Man gick långa vägar enkom för att köpa tyg af emigrantens dotter; och jag må äfven tillstå ett litet knep, hvaraf min far begagnade sig: de dagar, då mycket folk var i rörelse, lät han tjenstflickan promenera med Valentine framför ingången till boden, för att visa henne för menniskorna. — Detta skall öka min afsättving, yttrade den förträfflige mannen. Jag tror att jag tillväxte mycket hastigt under dessa år, emedan jag så otåligt längtade att bli större. En skillnad i ålder af fem år syntes mig otillräcklig; så ifrig var min önskan att spela rollen aj beskyddare. Jag skulle ha velat vara en fullt utbildad man, medan Valenting ännu var helt liten. Gör icke narr af mig, min vän. Ju äldre jag blir, desto tydligare framträda barndoms3minnena i min själ. . Jag ser dem, såsom man ser dessa landskap, hvilka afteckna sig i miniatyr då man vänder det större glaset i en kikare mot ögat. Har ni aldrig önskat att plötsligen bli förvandlad till en af dessa små varelser, som ni endast med möda förmår upptäcka, och hvilka röra sig om hvarandra i denna pygmå-natur? Ea sådan önskan skall uppstå ho3 er, när pi kommit till åren; ännu är ni alltför ung, för att kunna sätta värde på ungdomen. Valentine blef från och med den dag, då vi