Dagens Nyheter – 12 augusti 1868, sida 2

Valentine utvecklade sig till sin fördel. När hon blef tre år gammal, förde min far henne tillbaka till Troyes. Abbå Henriot uppgaf höga rop. dd Än hennes katekes då? utbrast han. — Man har nu åter öppnat kyrkorna, svarade min far. — Cerbonnet, ni är en egoist. — Och ni, pastor, är otacksam. Jag har ju låtit er ha henne i tre år. Förhållandet var att båda två höllo hjertligt af den faderoch moderlösa. Jag tror gerna att förmågan att vinna menniskors tillgifvenhet är medfödd. Det finnes varelser, som, alltsedan de kommo till verlden, varit omtyckta af alla, med hvilka de råkat i beröring; och det finnes andra, som i afseende på sympatier af ett oblidt öde blifvit gjorda helt och hållet lottlösa. Valentine tillhörde de förra, lyckligare menniskorna. För henne öppnades alla hjertan, och hön inträngde djupt i dem. Den qvinna som skött henre ville nödvändigt följa henne till Troyes; abb6 Henriot föregaf, jag vet icke hvilken affär i staden, för att äfvenledes få göra ressällskap. Jag var åtta år gammal och mitt bjerta bultade hårdt. Säkerligen skulle jag, om jeg fått lof dertill, i kvar minut ha kysst min syster på samma kind, som mina läppar vidrörde, då jag såg benne första gången. Vår hemkomst med den lilla flickan, hvilken satt på vagnens framsäte och klappade händerna, var en tilldragelse, som väckte icke ringa uppseende i qvarteret. Min fars tjenstflicka hade för öfrigt på förhand beredt grannarne på deuna händelse. Man behöfdo ej numera frukta sqvallret så mycket. Lagarne rörande de emigrerade hade blifvit betydligt förmildrade; och herr Gouault tillhörde en familj, som alårig ådragit sig något hat. När ryktet