Dagens Nyheter – 12 augusti 1868, sida 2

DEN HVITA KOKARDEN ELLER MAURICE CERBONNETS MINNEN FRÅN 184. Af LOUIS ULBACE. (Öfversättning af PEHR EDVIN STENFBLT.) (Poris, fr. föreg. nx ) IH. Nu vet ni, min vän, om hvilken sol, om hvilket ljus jag nyss talade. Jag kunde aldrig glömma den förut omnämnda kyssen, som jag ; genast tryckte på min lilla från himlen sända ; systers kiad. Att resa till Maiziores, det var icke liten glädje. Ackl da angenäma färderna! Mav gick till fots uppför backarne; man stannade, när ; man hunnit halfvägs, för att intaga frukost eller middag, någongång äfven för att sofva; ålta timmar åtgingo till att resa åtta franska : mill Jag har 1 lifligt minne de stora sängarne IA värdshuset i Piney, der mina far brukade taga n, när vi kommit at lemna Troyes sednare än Al:tid hade vi samma åkdon och samhästen, det stackars djoret, tyckte om dessa rosor; hön begynto alltid springa hasti, så snart han kände doften af skogen kring öres. Jag inbillade mig att han fattade min otålighet och att han tänkte för sig sjelf: — Se der en liten mycket snäll gosse, som skall helsa på sin lilla syster; jag skall skynda mir, för att ej fördröja deras sammanträffande. Det var vanligtvis på lördagarne vi foro, sedan det mesta af göromålen i boden var undängjordt. Vi tillbragte söndagen på landet Toch återvärde hem på måndagsmorgonen. ; 4