Dagens Nyheter – 11 augusti 1868, sida 3

bar. Skulle han haft nog mod och själsstyrka att afstå från sin hämnd för att bespara sin syster smärta? Jag, som väl kände honom, tror att han förr skulle ha dött af vrede och såradt högmod. Men åtminstone egde han förmåga att vänta; och han dröjde. Hans syster dog i detsamma som hon blef moder. När barnet var några månader gammalt, reste han bort. Det var då han kom och lemnade den lilla flickan åt min fader, hvarefter han återvände till sitt värf. Denna gången hade han en god klinga, en snabb hand, en fast arm; också undgick hämnden honom icke. Sedan officeren fallit, förblef hr Gouault i krigstjenst, och rågon tid efter duellen erhöll han af prinsarne Ludvigskorset. Min fader hade icke användt lång tid, för att utfinna det lämpligaste sättet att uppfylla det löfte han gifvit hr Gouault. Han hade hastigt erinrat sig en kyrkoherde på landet, hvilken under skräckregeringen hade fått lefva i fred för sitt goda hjertas och sin beskedlighets skull. Denne prest hade förr varit lärare vid militärskolan i Brienne och var nu kyrkoherde i Maizicres, en half mil från nämnde stad. — Vi skola snart få reda på en hederlig qvinna som ammar barnet, och jag är säker om att pater Henriot icke har glömt sina pater noster, fastän han icke behöfver läsa dem lika ofta som förr. Efter denna reflexion hade min fader låtit sätta för resvagnen. En emigrants barn kunde bli en farlig gåfva, till och med för en medborgare, så väl anskrifven som hr Cerboanet. Han var mycket angelägen att den lilla tjenst han gjorde hr Gouault icke skulle blifva röjd straxt. Kyrkoherden i Maizicres som knappt, i anseende till tidens förhållanden, kunde med skäl kallas kyrkoherde och som hade alldeles upp