Dagens Nyheter – 11 augusti 1868, sida 2

mor hann jag icke lära känna; jag var ännu ett litet barn, när hon dog. Hon fick således ej utöfva något inflytande på utvecklingen af min karakter. För hvad jag är, har jag ingen annan än min far att tacka. År 1789 föddes jag, samtidigt med revolutionen. Vid fem års ålder besökte jag redan de politiska klubbarne; min far förde mig dit såsom till en skola. Lyckligtvis somnade jag i hans knä eller mot hans axel, och han kunde vaka öfver min slummer, under det han deltog i omröstningarne. Min mor var från Arcis; och min far, som hade sett Danton ett par tre gånger i Troyes, den stad i hvilken han lefde och verkade, reste till Paris med största möjliga skyndsamhet, för att egna honom sin hyllning vid hans uppträdande i konventet. Inflytelserik bland handtverkarne, åtnjutande köpmännens aktning, betydde min far verkligen något i Troyes, emedan han bemödade sig om att vara någon, eller för att tala tydligare, emedan han hade en karakter. Så snart jag slutat mina studier, var jag honom bebjelplig vid skötandet af hans handel. Det var icke just för detta ändamål jag hade studerat latin, såsom man då för tiden studerade detta språk, och grekiska något mindre grundligt; men min far hade mig hos sig såsom en spegel, hvari han gång efter annan afspeglade sig sjelf och sitt samvete. När hans butik blifvit stängd, tände vi vintertiden ett ljus, ställde detta på bordet och satte oss midt framför hvarandra vid eldbrasan. Fader Cerbonnet brukade då alltid gnugga händerna och säga, i det han lade sitt högra ben ofvanpå det venstra: — Läs då någonting för mig. Och jag läste med hög röst sådana saker, hvaraf jag sjelf önskade taga del. Men knappast hade jag hunnit tre rader, förrän min åhö