Dagens Nyheter – 10 augusti 1868, sida 1

Ing VVE a VIRA MVVMLIA VIP UPVI PL UDRVV SUBANRA 11aG0 Jat: ras å alla postkontor; annonser derifrån insändas med sholm, tryckt hos Rudolf Wall KRT Te RER TNC Vackra meningsyttringnar af arbetare. I början af nästa månad samlas i Österrikes hufvudstad ombud för arbetareföreningar och arbetarekorporatiorer i de särskilda österrikiska länderna. Bestyrelsen för det blifvande stora mötet har utfärdat en uppmaning till arbetarne i nio andra europeiska stater att deltaga i mötet. Af denna uppmanring ha vi förut meddelat ett knappkändigt sammandrag, men den är ett så märkligt prof på buru jiden om hela mensklighetens enbet håller på at trönga igenom den rojalistiska natiovalitetsprincipens dimmor, att vi anse oss böra meddela fullständigt de Wienska arbetarnes skrifvelse till de engelska och tyska arbetarne. Den lyder i öfversättning som följer: Bröder! I hafven otvifvelaktigt sett genom tidningarns, att den arbetande befolkningen i Wien noga vakar öfver Österrikes proletärers rättigheter och att här finnes ett starkt socialt-demokratiskt parti, som är fast beslutet att förvärfva likställighet för alla och att förverkliga menniskans rättigheter. Reaktionens försök att söndra oss i nationaliteter och att upphetsa den ena nationaliteten mot den andra hafva kommit på skam, i följd af vår intelligens såsom massa och vårt sjelftmedvetande såsom klass. Vi hafva nyss utfärdat ett manifest, i hvilket vi för Österrikes folkgrupper framlägga vår sociala trosbekännelse och ställa det dåraktiga i det nationela splitet i klar dag. För oss gifvesdet blott en nation: menskligheten; för oss blott ett patriotiskt krig: — de förtrycktas och vanlottades strid mot deras oförnuftiga förtryckare. Men i samma ögonblick, som vi höja det herrliga röda, kärlekens, eldens och det menskliga blodets färg, till vår symbol och vår fanas tecken, skulle vi tro oss fela mot vår pligt och göra 038 saker till ett ohbjelpligt fel, om vi skulle förblifva stående på uteslutande österrikisk ståndpunkt utan att inse, det vi äro endast en medlem i den stora europeiska familjen, blott en lten del af den stora menskligheten. Vi vända oss derför till eder, till vår verldsdels båda mest civiliserade staters REY de befolkning, i det vi bjuda eder vår broderliga helsning och räcka eder handen till fortvarande vänskap. Först ett ord till eder, I bröder på de engel-: ska öarna! Hos eder är industrien högst utvecklad, men I hafven äfven bittrast fått erfåra, hvilket elände den så kallade nationalitetsrikedomen medför. Trots eder mycket prisade politiska frihet, han i att kämpa med den svåraste sociala nöd. I ären arbetande slafvar uvder sexdagar -af veckan och på den sjuude dagen fån I likvisst icke njuta af lifvetz fröjder, ty på denna dag håller det strävga iakttagandet af sabbatens helgd eder fjettrade. Öfvermodigt säga edra herrar till eder i edert armod: Hvar och en som har pengar är fri t detta land! Sedan ett halft århundrade hafven I gjort strikes, på edra öar finnas arbetareföreningar i mängå, I egen näringsfrihet och frihet att hvarsomhelst inom landet utöfva aila yrken såväl som oinskränkt föreningsoch församlingsrätt. Men detta oaktadt har hos er afståudet mellan fattig och rik vidgat sig allt mer och mer, i parlamentet är endast förmö-J gexheten representerad och edra barn, af hvilka en stor del blir utan all uppfostran, vända sig, i följd af den politiska ekonomiens lagar, likaväl som edra hustrur, mot eder såsom cdra konpkurrenter, för att genom förökadt erbjudande af arbete nedtrycka arbetslönerna. En tid hafven I under inflytande af en oberättigad nationalstolthet afspärrat eder från den europeiska kontiverter, förgätande den politiska glans, i hvil4 ken edra herrar, edra så kallade öfre 10,000, f strålade. : Arbetare i det hafomgjordade Albion! Detärg hög tid att J med kraft fortsättex, hvad J nyk ligen påbörjat: att J gån hand i hand med edra bröder på kontinenter, hvilka sucka under sam ma den politiska ekonomiens betryck. Detiag är orsaken, hvarför vi försäkra eder om våra särskilda sympatier, hvarför vi bedja eder att fatta och hjertligt skaka den till koytande al: ett vänskapsförbund framräckta harden! Men framför allt blicka vi med förtröstan på eder, Frankrikes arbetande män. Ty för eder har den europeiska friheten blomstrat ewt helt 5 århundrade och i hafven städse, då Kuropas 8 öfriga folk försjunkit i träldom, å nyo planterat den lika menniskorätteus fona. I voren alti. initiativets folk och i det att I fördrefven edra egna tyranner, gåfven I signalen till de andra tolå kens uppvaknande. Då I 1848 efter en hjeltomodig kump voren besegrade i den blodiga junislagtningen: då segrade reaktionen, derför att k folkfribetens hufvudpelare då var knullvrökt och den skönaste förhoppniög tillintetgjord, nästan å alla andra ställen i Europa. I sjelfva tillbakakastades så ofta i edra segerrika stormsteg, f derför att edra bröder utom Frankrike icke förK mådde att följa eder. Iimellertid veta vi, hvad vi ä äro eder skyldiga. I skolen icke än en gång stå isolerade, utan från alla sidor skall man såsom en man kämpa och segra med eder. Vi hafva åtminstone kommit till insigt deraf at den sociala frågan endast af det civiliseR a uma ned. hala Ab atomahafntlning ban