Dagens Nyheter – 8 augusti 1868, sida 2

SAGAN OM FASTAN. — Hör du pappa, i bibeln som du har gifvit mig är det en sak som jag inte förstår. — Bara en? — Ja, bara en. — Lyckliga barn!... Fortsätt. — Jo, jag ser att en gång då menniskorna voro mycket elaka, så lät Gud en syndaflod komma, för att förstöra allt hvad som fanns på jorden. Och sedan regnade det under fyrtio dagar tlll dess vattnet steg öfver bergen och allt var fördränkt... Nå väll... men. fiskarne? Modren började röra i elden, — fadren stod ett ögonblick tyst, derpå aflägsnade han barnet sägande: — Du gör alltid så dumma frågor. — Ja men då jag inte förstår. — Fråga mamma, jag får lof att läsa min tidning. en — Nej, fråga pappa, du ser ju att jag är sysselsatt. Fadren insåg att man måste upplysa barnet, och kallade det till sig. — Kom hit, Mauritz; sätt dig der, och eftersom du vill veta det, så skall jag berätta dig allt som försiggick under Noachs sexhundrade år på den sjuttonde dagen af ar.dra månaden. Barnet tog uppmärksamt plats på en pall vid sin faders knä. — På den tiden lefde menniskorna nära tusen år, och dessa år använde de till att göra ondt. De voro af en stark race: hiskliga jättar som öfvervunno flodhästar och hvalfiskar och de använde sin kraft endast för att anställa ödeläggelse och död. Då blef Gud vred; och om en enda menniskas vrede stundom kan sticka en verld i brand, så blir nan förskräckt