Dagens Nyheter – 7 augusti 1868, sida 2

SMA SKIZZER. Af RALTE RITTAK. Ett somamarminne. (Forts. fr. föreg. t:r ) Knappt befriad från sin feberyrsel, och tjusad af musiken i denna ljufva röst, svarade han icke. Rosa trodde utan tvifvel att han icke hade hört henne, ty hon betraktade honom ett ögonblick med ett uttryck af oändlig sorg, två tårar darrade i hennes ögonhår, och hon lade sin hvita, darrande hand på den sjukes panna. Starenfelt fattade denna hand med sina begge. — Jag är bättre nu, Rosa, sade han med ett matt leende. — Han känner igen mig! utbrast Rosa med ett glädjeskri. — Och jag tackar er, tillade Edvard ömt. Den unga flickan slog ihop händerna af fröjd och skyndade till dörren. -Pappa! ropade hon, Edvard hör, Edverd talar, han yrar icke mer... Kom fort!... och du också, goda Greta! O min Gud, han är räddad! — År det sannt? frågade kaptenen, skyndande fram till den sjukes säng. — Jag hoppas det, svarade Starenfelt. — Jag visste det, förklarade Greta; det badg för honom i kyrkan i går, det är detta som har räddat honom. Å oc I förening med doktorns åderlåtningar, tillade kaptenen.