Dagens Nyheter – 6 augusti 1868, sida 2

som han hade uppgjort med sin aflidna syster om deras barns förening; men han älskade Edvard uppriktigt, fröken Warren var ett fullt antagligt parti, och han offrade utan tvekan sina personliga önskningar åt önskan att se Edvard lycklig. Han förjagade derföre sin älsklingsdröm, afstod från onödiga förklaringar och började i sitt umgänge med systersonen behandla giftermålsplanen så som om den aldrig hade varit allvarligt menad. Han frågade honom leende, om han icke hade uppgjort några framtidsplaner, hvar han ämnade tillbringa vintern, och åt hvilken lefnadsverksamhet han tänkte egna sig. Förvånad och förtjust vid upptäckten att den förbindelse, som han hade känt så tung, i sjelfva verket var idel inbillning, och att han egde sin fulla frihet, försökte Edvard icke längre motarbeta den böjelse som drog honom till fröken Warren. Lyckan gjorde honom till och med otacksam. Han började beredvilligare aktgifva på kaptenens och hans dotters löjliga sidor, viss att han icke sjelf en dag skulle komma att lida af dem. Warren och Bertha skämtade öfver dem i hans närvaro; i förstone tillbakavisade han svagt deras gyckel, och slutade med att finna det roligt. För öfrigt var han numera endast sällan tillsammans med sin morbror och Rosa; hans dagar voro upptagna af promenader med den unge målaren och hans syster, hans aftnar med att läsa högt eller höra Bertha sjunga. Både kaptenen och hans dotter ledo deraf, men klagade icke.