Dagens Nyheter – 6 augusti 1868, sida 2

slägtingar. Utom sin liflighet och skönhet egde Bertha talanger, som bidrogo att göra sammanvaron med henne förtjusande. Hor var ganska väl bekant med samtidens vittra författare, målade nästan lika bra som brodern, var musikalisk och hade en vacker röst. Edvard, som tillbragte nästan hvarje afton i hennes sällskap, återvände för hvarje gång mera förtjust. Han började ångra det tysta samtycke. som han ansåg sig ha gifvit sin morbror, och beklaga att icke Bertha var hans kusin. Den unga Stockholmskan å sin sida försummade intet tillfälle att behaga Edvard. Äktenskapet var i hennes ögon blott en konvenans-sak, och herr von Starenfelt var ung, aktad, och framför allt rik. Afven Warren, som önskade sin syster väl försörjd, gjorde allt hvad på honom berodde för att befrämja partiet. Förhållandet mellan de unga tu blef snart ett samtalsämne bland badgästerna, och derifrån var steget icke stort till en allmän kunskap om att herr v. Starenfelt skulle gifta sig med fröken Bertha Warren vid badsejourens slut. Detta rykte trängde ända fram till koptenens öron. Han var en enkel man, och om han icke var i besittning af umgängets finhet och behag, så egde han deremot i hög grad känslans finhet och grannlagenhet. Angelägen att utröna sanningen, började han observera Edvard och upptäckte snart nog åt hvilket håll hans böjelse drog honom. Denna upptäckt bedröfvade honom. Hans käraste önskan var att se den plan förverkligad,