Dagens Nyheter – 6 augusti 1868, sida 2

hål vi på förhand vid detta krigs början föreI att oss, hvilket vore det för vår säkerhet oundi ängliga återvinnandet af våra naturliga gräcser. I Om så sker, skall ansvaret för kriget utesluande drabba suveränen och ministern, emedan I le blott af eröfringsbegär gjort detsamma nödändigt. Sådant eröfringsbegär har jag aldrig hyst och drig visat mig hysa; den enda ära, jag efter; ar, är att, innan jag lemnar min krona i rf åt min son, grunda Europas fred på jemnikhetens och frihetens fasta botten. Om det behöfdes, skulle jag, för att gifva en ytterligare borgen för fredens varaktighet och skingra de farhågor, som äfven den mildaste utöfning af en stor personlig makt framkallar, med glädje afstå hvilken som helst af de företrädesrättigbeter, jag åtnjuter. Hvad gerom ett folkbeslut blifvit mig tillerkändt är jag beredd att återgifva, om folket en annan gåvg skulle besluta att befria mig från den konstitutionella ansvarigheten och uppdraga åt lagstiftande för-amlingen att afgöra avgående krig och fred samt ivgå allianser och handelstraktater med främmande makter. Fred i Europa har alltid varit och alörig upphört att vara min fixa id6 — min regerings mål. Om sedan tvenne är tillbaka ingen blind opposition, inga falska tolkniovgar ha kunnat förmå mig att alvika från mitt fattade beslut attlyfta franska krigsmakten till högsta möjliga grad af fulländning i afseerde på dess utrustning och organisation, så kommer det sig deraf att mitt försök i november 1863 misslyckades och jag vann den smärtsamma erfarenheten att det erda medlet till att af.äpra Europa var att väpna Frankrike. . Europas afväpning beror af Preussen. Om denna makt vägrar att sammankalla en kongress, som den sjelf gjort så högeligen nödvändig, blir det Frenkrike som i alla folks intresse skallinbjuda ertil. Men deuna gång skall inbjudvingen ej ske före kriget och medan svärden ännu äro gömda i siva slidor, utan efter kriget och vid åsynen af blottade svärd; ty jag vill icke dö, innan jag gjort slut på detnärvarande osäkra och sjukliga tillstånd, som benämres den väpnade freden, numera blifven ännu omöjligare genom Preussens uppförande mot Österrike år 1866 med afseende på Holstein och år 1767 mot Frankrike i fråga om Luxemburg. Ni skall, hr minister, göra mig reda för de meddelanden, som komma att utbytas mellan er och hofvet i Berlin med anledning af detta bref, hvaraf jag, innan jag sänder det till er, gifvit era embetsbröder, krigsoch sjöministrarne, del; och ha dessa hrr gåtti författning iom vissa åtgärders vidtagande, på det att ej mitt förslag af år 1868 må röna samma öde som det af år 1863. Det är i sjelfva verket detsamma; endast dess form är ändrad.