Dagens Nyheter – 5 augusti 1868, sida 3

ett helt årtionde. Det var en blandning af former och färger, som tillsammans bildade en otreflig disharmoni, omöjlig att beskrifva. Olyckligtvis godtgjorde den unga flickans hållning ingalunda denna brist. Hon var stel och förlägen; hennes täcka ansigte uttryckte ett plågsamt tvång, och alla hennes rörelser hade någonting vensterhändt. Edvard kände sig i hög grad generad; Warren och hans syster hade svårt att hälla sig allvarsamma; kaptenen ensam märkte ingenting och befann sig i det mest upprymda lynne. Under soupån undfägnade han sina gäster med en ny upplaga af sina föreläsningar i hortikultur och ledde sig derifrån på ett mer eller mindre osökt sätt till den stora stormen 1829 utanför Manilla. Denna storm var. den vigtigaste händelsen i den gamle mannens lif, den enda källan till alla hans jemförelser, bilder, öfvergångar. I femton års tid hade hanesamvetsgrannt hvarje vecka berättat för sina vänner historien om den stora stormen utanför Manilla, utan att utelemna en enda detalj, och hvad man än talade om, Så lyckades han alltid inpassa sitt välbekanta apropos des bottes: Det är alldeles som 1829... Också hade hans grannar gifvit honom binamnet Stormen. Naturligtvis försummade han icke att uppduka historien för sina nya gäster vid början af soupån, och vid dess slut stod han just i begrepp att börja om den på nytt, då Warren, föregifvande sin systers trötthet, bad om tillåtelse att få bryta upp. Morgonen derpå väcktes Warren af en knackning på dörren. Han rusade upp ur