kunde betraktas såsom ett halft tillmötesgående af den gamles framtidsplaner, och det var icke utan att Edvard v. Starenfelt, som ännu bevarade i sitt minne bilden af sin kusin såsom ett täckt och älskligt barn, sjelf fann dessa planer allt annat än motbjudande. Men hans kusin upptog icke hans tankar och hans hjerta tillräckligt för att göra honom känslolös för mötet med Warren och dennes syster. Uppriktig beundrare af den förres talang, var han det icke mindre af den sköna Berthas intagande personlighet. Och onekligen egde hon många egenskaper, egnade att förvrida hufvudet på em ung man: skönhet, gladt sinne, godt hufvud och en sjelfviskhet, tillräckligt skyld af gratiens slöja för att icke förlora någon af sina fördelar. Resan fortgick under prat och skämt. Då de voro nära resans mål, frågade Edvard om de hade varit nog försigtiga att i förväg skaffa sig en bostad för den tid de ämnade vistas vid badorten. Nej, det hade de icke; och då Edvard trodde sig veta, att alla lägenheter i staden, ja till och med de närliggande bondkojorna, voro i förväg förhyrda, sågo de helt bestörta på hvarandra. — Varen lugna, fortfor Edvard; följen mig i afton till Trollebo; jag lofvar er på min morbrors vägnar ett godt mottagande. I morgon skola vi följas åt till staden och skaffa er logis. Det gafs ingen annan utväg. Man samtyckte. Det var afton då man kom fram till