Dagens Nyheter – 5 augusti 1868, sida 2

och personer som älska mig, svarade den unge mannen leende. — Allt det der kan vara bra för en månad eller så, men hur skall ni på längden kunna tvifvas omgifven af fält i stället för gator och af träd i stället för hus? — Jag slår vad att ni om sex veckor har fått mer än nog af det nöjet, tillade målaren. Men ni kommer från Italien; berätta oss något om edra resor. Medan han uppfyller denna begäran, vilja vi begagna tillfället att i största hast göra läsaren litet närmare bekant med hjelten i vår berättelse. Tidigt beröfvad sina föräldrar, bade Edvard v. Starenfelt för fyra år sedan blifvit myndig och herre öfver en betydlig förmögenhet. Han hade hvarken missbrukat sin frihet eller sin rikedom. Han var en frisk och ädel natur, hvars enda fel var en smula obeslutsamhet. Umgänget i societetslifvet hade gifvit honom vana vid och smak för yttre förfining, utan att ha förslöat hans känsla för det sannt ädla och verkligt upphöjda i lifvet. Den; morbroder, som han nu var på väg för att besöka, var en gammal sjökapten som hade slagit sig till ro och som med gamla sjöbussars vanliga frispråkighet icke hade för Edvard gjort någon hemlighet af att han gerna skulle se honom såsom make åt sin dotter, sitt enda barn. Mätt på Stockholmsnöjena och trött vid det ensliga kringflackandet på kontinenten, hade Edvard skriftligen underrättat den gamle om sitt förestående besök och om sin önskan att tillbringa åtminstone några mänader på Trollebo. Detta bref