SMÅ SKIZZER. Af RALTE RITTAK. Ett sommarminne. I Det var i första dagarna af juni 186.. Invid en af de talrika ångbåtarna i Riddarholmshamnen hvimlade en brokig menniskoskara, som, jemte röken ur ångpannan och det rörliga lifvet ombord, antydde båtens snara afgång. På akterdäcket stodo en ung man och ett ungt elegant frumtimmer, lorgnerande grupperna på kajen och meddelande hvarandra i hviskande ton sina iakttagelser. Den unge mannen hade ett spirituelt ansigte, skägg å la Victor Emanuel, rikt lockigt hår, och det gäckande leendet kring hans läppar röjde, om icke godt hjerta, dock två rader friska och hvita tänder. Den unga damen var ovanligt vacker, till och med för en stockholmska; ehuru hon egåe den första ungdomens fraicheur, talade dock en lätt skuggning under ögonen om balarnas ansträngningar och vakor. Hennes drag voro en ung flickas, henues hållning verldsdamens. Hon hviskade skrattande någon anmärkvag i jljeslagares öra, då en ny rende plö on visade sig på landgången. vid haus åsyn uppgåfvo begge ett rop af öiverraskning. — Ilerr v. Starenfelt! utbrast den unga Gickan. Den nykomne såg upp, uppgaf i sin ordning ett rop och ilade bort till dem med framräckta händer.