Dagens Nyheter – 4 augusti 1868, sida 3

den så plötsligt öfver henne störtande olyckan? Ack, hon var ju så ensam! Att markisen var henne i högsta grad förhatlig, att han endast väckte hennes afsky, det var ju naturligt, då hon älskade Baltazarini med den första kärlekens hela styrka och glöd. Men hade konstnären hennes hjerta, så hade markisen i stället drottningen på sin sida och denna drottning var Katbarina af Medicis. Fröken de Rochambeau kände mycket väl, hvad drottningenz3 vilja hade att betyda, och hvad hon, i händelse af olydnad, var i stånd till. Hon kände detta och bäfvade. Men under det den unga flickan öfverlemnade sig åt en tröstlös sorg och markis dela Vergne njöt en högst angenäm hvila efter den långa och brådstörtade resan, anlände, några timmar efter honom, en man i mörk borgerlig drägt på en alldeles utmattad och löddrig häst til slottet; mannens hela utseende tillkännagaf, att han gjort en oerhördt ansträngande resa, och han syntes nu alldeles uppgifven af trötthet. Han fordrade att genast blifva förd till fröken de Rochambeau, och ehuruväl tjenarne, både med afseende på hans simpla drägt och det illamående, som hastigt påkommit deras unga matmoder, afvisade honom, lyckades han dock till sist genom goda ord och några glänsande guldmynt förmå en af dem att anmäla sig. Den unga flickan uppgaf ett glädjerop, då hon hörde hans namn; en minut senare låg hon, ömsom gråtande, ömsom jublande vid hans bröst! Markis de la Vergne hängaf sig åt njutningen af en salig sömn ända till långt fram på följande förmiddagen, alltjemnt drömmande om sin lättfångna rikedom, sitt nya herravälde och sin förtjusande fru. Då han slutligen, fullt uthvilad efter resan och i den angenämaste sinnesstämning, vaknade,