Dagens Nyheter – 4 augusti 1868, sida 3

ringde han på en betjent och tillfrågade honom, huru fröken de Rochambeau befann sig. — Fröken? eftersade betjenten och visade en förvånad min. Hon reste bort redan i går afton. — Reste bort? Markisen tog sig för pannan, liksom han först nu trodde sig drömma. — Rest bort! Hvarthän? Betjenten höjde på axlarna. — Fröken de Rochambeau underrättade icke någon, hvarthän hon ämnade resa med mannen i svarta drägten; men hon tog med sig alla sina juveler och andra saker af högt värde; och detta tyckes tyda på en lång färd. Den stackars markisen förbannade, ursinnig, sin otur och sin långa sömn. Han fann sig nu i hast åter förvandlad till en främling i slottet och skyndade derför att lemna det, för att återvända till Paris. När han der för drottningen afgifvit en berättelse om sin resa och dess olyckliga utgång, vände hon honom vredgad ryggen, hårdt sammanbitande sina läppar. Baltazarini och hans unga fru, Agnes, fick man först en lång tid derefter höra talas om; de vistades då i Italien. Med kännedom om Katharinas hatfulla sinnelag, voro de alltid på sin vakt för de försåt, hon möjligen kunde vilja utlägga för dem och aktade sig väl för att återvända till Frankrike. Det lyckades dem att rädda ännu en stor del af Agnes förmögenhet, och hvad som deraf gick förloradt, tyckte hon vara godt pris för den lycka, hon genom sitt äktenskap vunnit. Baltazarini fortfor att med kärlek och obestridd framgång utöfva sin konst, och ännu i dag glänser hans namn, som en stjerna af första ordningen, i musikens verld. Hvad åter beträffar Katharina af Medici, så