Dagens Nyheter – 4 augusti 1868, sida 2

ställelse och följde, utan tecken till ängslan eller oro, den page, som fått i uppdrag att ledsaga honom. Inkommen i det rum, som blifvit honom anvist att begagna, anställde han genast sina föga tröstrika betraktelser. Kunde icke äfven i det inre af slottet en för drottningen misshaglig person rödjas ur vägen och hans lik derefter försvinna för alltid? Hvem skulle väl der vilja anställa efterforskningar efter en mördare? Och hade icke sådana hemska och hemlighetsfulla tilldragelser inträffat förut, öfver hvilka tycktes hvila ett ogenomträngligt mörker? — Baltazarini kände sig öfvertygad, att en ännu större fara, än dem han öfverstått, förestod honom här. Han började derföre snart att undersöka rummet, om icke dess läge erbjöd honom någon möjlighet att fly. Det låg temligen högt från marken på den sida af slottet, som var närmast flodstranden. En flykt kunde vara förknippad med fara för lif och lemmar, men syntes honom dock icke outförbar. Hans beslut var snart fattadt. Af den för honom bäddade sängens lakan, fönstergardinerna och de i rummet befintliga stolsoch sofföfverdragen snodde han sig ett slags rep, hvars ena ända han fastknöt vid den bastanta fönsterposten, och på hvilket han utan dröjsmål halade sig ner till marken. Drottningen hade, ifall hennes mening nu var, som han fruktade, att under natten låta döda honom, dock säkert icke misstänkt, att han skulle fly, ty ingenting tycktes gjordt för att hindra honom. Icke utan fara uppnådde Baltazarini fasta marken och skyndade så fort som möjligt längsefter Seinens strand till sin boning. Der gjorde han hastiga förberedelser till sin afresa, ty han måste vid soluppgången ha lemnat Paris och vara långt ifrån sin blodtörstiga fiende.