Dagens Nyheter – 3 augusti 1868, sida 3

Baltazarini hade en gång för alla fått tillstånd att oanmäld inträda till henne; hans ankomst nu måste derföre bli henne en öfverraskning. Drottningen satt, något blekare än vanligt, i en ländstol; äfven nu hade hon sin tjenstgörande hofdam inne hos sig. Denna hade sedan en lång stund ej utan förvåning och nyfikenhet gifvit närmare akt på sin herrskarinnas rörelser, omedan hon i dem funnit någonting väntansfullt och oroligt. — Hvar kan Baltazarini vara? — sade Katharina just nu. — Hvilken oersättlig förlust för konsten, om någon olycka skulle hända honom! Talar man ej om, att gatorna i Paris äro mycket osäkra sent på aftnarna? Hofdamen skulle just svara, då dörraraa öppnades och en page insläppte konstnären. Han hade nu icke sin viol med sig, hans ansigte var blekt, hans blickar dystra och hans drägt i högsta grad oordnad. På den sistnämnde skulle ett skarpt öga kunnat upptäcka bloäfläckar. Katharina for upp, liksom hade åsynen af ett spöke skrämt henne; hon måste stödja sig mot stolskarmen, för att icke falla, hennes ögon stirrade uttryckslöst på den inträdande, och hennes läppar rörde sig konvulsiviskt. Baltazarini bugade sig lugn och fästade en falig och forskande blick på drottningens anete. (Forts.)