j rde öfverhoppa de öfriga för att sysselsätta ; vi : med den ofvannämnåa frågan och den om I fö Ikbögskolan. Teal. tyckte att man hittills fått de ra för litet. som knorde lända till någon verk-.) fr nytta, och detsamma tyckte också åtskilliga u Ikskollärare, som påyrkade att man borde taga der behandling några af de sista frågorna i ogrammet. Detta vann emellertid icke gehör, an beslöt sig mötet för br Kraibergs förslag ch öfvergick först till den 16:de frågan, inroållande i hufvudsak, att då man på den sedare tiden, mer än förr, börjat använda qvinnor id skolundervisningen, isynnerhet i småskolorna, etta har sin närmaste orsak i ekonomiska förållanden, enär qvinnorna kunna berga sig med indre än männen och således nöja sig med indre aflöning, men äfven deruati att man mera örjat göra afseende på qvinnans behof och uttighet att på allt lofligt sätt försörja sig. ör dock detta anses endast såsom ett slags ndantagsförhållande? Måste man icke fastellre medgifva, att qvinnor företrädesvis äro gnade isynnerhet för yngre barns undervising, handledning och uppfostran i följd af leras naturliga skaplynne, deras mjukare, mallare och jemnare väsen? Visar icke erfarenheten att en skola, som förestås af en sådan för sitt kall eqnad lärarinna, hvilken med mild, men omsorgsfull, modersvård vakar öfver sina lärjungar, snart erhåller en karakter af sedlig ordning och glad hemtrefnad, der, utan annat tvång, lärjungarne då gerna böja sig under den gällande ordningen ? Sedan hr Kraiberg omnämnt det försteg, som Sverge i denna fråga intagit framför grannländerna och att i Danmark först nyligen några steg blifvit tagna i denna riktning, anhöll han att höra några på grund af erfarenheten hemtade omdömen om qvinnors lämplighet till lärarirnor. Denna uppmaning besvarades först af hr Eneroth, som yrkade att qvinnans borgerliga rättigheter heldre borde tillgodoses än att hon alltjemt blott skulle öfverhöljas med blommor. Särskildt yrkade han, att qvinnor måtte ingå i hvarje kommuns skolråd. — Hr Rundbäck ansåg att genom qvinnans medverkan i småskolan, denna äfven kan blifva en slöjdoch arbetsskola, såsom af ordföranden upplystes förhållandet vara i Örebro. — Hr Meijerberg, hvilken ansåg sig i denna fråga ega största sakkunskapen, enär icke någorstädes i Sverge och, som tal. trodde, icke ensinom något skoldistrikt i Europa, så många lärarinnor voro anställda som i Stockholm, yttrade sig utförligt. Vid tal:s ankomst till hufvudstaden var lärarinnornas avtal i förhållande till lärarnes knappt som 1 till 5; nu är förhållandet alldeles omvändt. I Stockholms folkskolor finnas för närvarande anställda 25 lärare, men 135 lärarinnor, och dessa icke blott på de lägre afdelningarne, utan ock i de högre för både gossar och flickor. Tal. kurde nu knappt tänka sig en lärare i småskoJan, utan att denne skulle förefalla honom bära sig löjligt åt. Efter dessa faktiska upplysningar yttrade sig tal. i allmänhet om qvinnan såsom lärarinna och tillerkände henne, isynnerhet den unga, vida högre begåfning för detta kall än mannen. Likväl aomärktes, att för de högsta gossafdelningarne lärarinnor egentligen icke passa, åtminstone icke utan i förening med lärare. Icke heller borde hon mycket ansträngas och slutligen borde hon vara befriad från allt öfvervakande af gossarves lekar. — Hr Sand berg från Norrköping upplyste, att i Norrköpings 90 offentliga och enskilda folkundervisningsanstalter användas 10 lärare men 70 lärarinnor, de senare i alla flicksamt i de 3 lägre klasserna af gossskolan; i de 3 högre användas deremot lärare. Äfven denna talare vitsordade qvinnans utmärkta egenskaper som lärarinna, och i allmänbet rådde ingen olikhet i denna mening för så vidt det gälde småskolan. Ett par andra tal., som mindre brydde sig om att vid sin bevisning utgå från erfarenhetsgrunder utan i stället af qvinnans inre egenskaper slöto till hennes lärarduglighet, yttrade sig äfven under torsdagssammanträdet, såsom herr Erixon, hvilken genom qvinnas tillträde till undervisningsverken ansåg henne hafva blifvit förvandlad från en half menniska till en hel, herr Bajer från Danmark samt hr Irgens från Norge, hvilken sistnämnde jemväl anförde förhållandet i detta land, hvarest lagen icke omnämnde några lärarinnor men der ändock försöken i denna väg blifvit krönta med mycken framgång. Endast en tal., skolläraten Eklund, som närmast vände sig mot yrkandet om qvinnans insättande i skolrådet, protesterade ifrigt deremot af teologiska skäl, då Guds egen lag bjuder att manner skall vara den styrande. Under den följande dagen flek han flera instämmande i hans mening om icke just på samma grund. Hade theologiska skäl blifvit åberopade mo 0 rs me Am rr — AR KF OF qvinnans fullkomliga likställighet med manner