DROTTNINGEN OCH KONSTNÄREN. HISTORISK SKIZZ. (Forts. fr. förog. n:r ) Eöjlan lär aldrig återvända, tänkte Katharina, och hennes ögon förmörkades och ett ondske fallt drag lekte omkring hennes mun. Hon riogde och befallde den inträdande pagen, att genast inkalla Markis De la Vergne, en afhenneg hofkavalierer. Nämnde markis var en ung, lättsinnig man, som förslösat sin förmögenhet och nu befann sig i stort trångmål i afseende på sina penningeaffärer; föröfrigt var han af samma skrot och korn som de flesta, hvilka hörde till Katharinas hofstat. En stund derefter inträdde markis De la Vegne till drottningen. Hon räckte honom med synnerlig huldbet handen att kyssa. — Vill ni göra ett rikt, mycket rikt parti, markis? frågade hon leende. Markisen försäkrade, sedan han återhemtat sig från sin öfverraskning, att detta redan länge varit bans högsta önskan, förutsatt att den utvalda vore af gammal adel och obefläckadt rykte. M rk — Fröken de Rochambeau? frågade hon: ort. Markisens ögon ljusnade, han lade handen på bjertat och svor, att hennes majestäts önskan var en befallning för hezcom. ( o— Då reser ni straxt till frökens godsiBretagne. Ni tar med er denna min handskrifo till frökens onkel, och om ri hinner dit inom två dagar, skall ni den tredje vara i besittning al. jen högst älskvärd fru och en omätlig förmögenhet! Gud vare med er! Markisen kysste ännu en gång Katharinas till afsked framräckta hand och gick med strålande