Dagens Nyheter – 1 augusti 1868, sida 3

skall förgås! Haf den nåden och tillåt mig för kort tid resa dit! Jag skall vända tillbaka, när ni befaller det, men gif mig tillståad att der återhemta nya krafter, nya ingifvelser för utöfvandet af den konst, som blifvit mig mer än lifvet! Han blickade bönfallande upp till drottviagen, för hvilkens fötter han, häftigt upprörd, kastat vig. Drottningen log, men hennes leende hade ingenting välvilligt; hon begrep Baltazarinis afsigt, att för alltid lösgöra sig ifrån hennes bojor, och hon kände sig djupt sårad deraf, i den sinnesstämning hon nu var. — Den falske, den eländige! Han försöker vilseleda mig! tänkte hona för sig sjelfz han bor djupt sårat mitt hjerta, han skall få pliktö derför I Med ett i högsta grad vänligt och nedlåtande småleende, vände bon sig åter till hoaom: — Jag ärar din längtan, Baltazarini; den. fyller äfven mitt hjerta mångon gång, ty det! herrliga Italien är ju också mitt fäderneslsud!: Du må resa dit för någon tid, men efrerkom dock min önskan, att först efter fyra veckor I lemna Paris! Skiljsmessan från dig och dia koust, som så ofta skingrat missljuden i min själ och ljutit balsam öfver hjertats sår, blic mig svår; jag måste ha tid att förbereda mig derpå. Baltazarini betäckte dro:tningens hand med. tacksamma kyssar. De skiljdes ät denna dag såsom skenbarligen. goda vänner, och ändock misstrodde do hvar-: andra ömsesidigt. (Forts)