Dagens Nyheter – 1 augusti 1868, sida 2

TE TTT ESIERIENRIEE Endast Baltazarini sjelf syntes någotå förstämd; hans blick var mörkare och stoltare än vanligt, då han drog sig tillbaka och intog sin förra plats. : Ännu flera instrumentaloch vocal-föredrag öljde härpå, enligt drottningens önskan; de kunde likvisst ingalunda göra anspråk på samma konstnärlighet som de båda första, men det oaktadt tycktes de mera behaga Katharina; ty hennes blickar uppklarnade mer och mer, och hon hade många vänliga och glada ord att säga till beröm åt de ödfverlyckliga exekutörerna. Nu började åter sällskapet att röra sig och bildade snart här och der små kotterier; på konstojutningaroa följde alltid den mest lifvade och qvicka konversation. Man språkade, skrattade, uppsökte sina närmare bekanta, sqvallrade litet, hviskade, utbytte här en öm blick, der en varm handtryckniog — med ett ord, man roade sig hvar och en efter sin smak. Drottningen tog liflig del häri, talade än med den ena, än med den andra, och tillvann sig, åtminstone för ögonblicket, mången vän och beundrare genom sina huldrika ord. Den stela etiketten tycktes vara alldeles bannlyst, man rörde sig ogeneradt om hvarandra, och dock blef här, nader det hvar och en endast tycktes tänka på sitt enskilda och tillfälliga vöje, under det qvickheten firade sin trinmf och kärleken sin förstulna lycka, mången nedrig plan i afseende på politik hopsmidd, månget ord uttaladt, som ej skulle gå förbi betydelselöst och utan sina allvarliga följder. Baltazarini hade under detta virrvarr förstått att närma sig fröken Agnes de Rochambeau. Få bemärkte att han talade med henne, och att den unga flickan dervid röjde en egen sinnesrörelse. Den, som gaf akt härpå, menade att läraren berömde sin elev för hennes på ett så