Dagens Nyheter – 1 augusti 1868, sida 1

i förekommer i dag till afgörande hos stads fullmäktige. Vi redogjorde i senaste tors dagsnumret af denna tidning för det resultat, hvartill beredningsutskottet, på grund af utlåtanden från sundhetsnämnden, första stadsläkaren Carlson och kapten Theorell, vid beredandet af denna fråga kommit, samt angåfvo då i korthet några skäl, som syntes och ännu synas oss kraftigt tala för, att man härvidlag bör noga betänka sig, se frågan från alla sidor och inhemta alla möjliga upplysningar, på det att icke något förhastadt beslut måtte blifva fattadt. Denna fråga är emellertid för Stockholms stad ur mer än en synpunkt af så stor vigt, att vi känna oss manade att till densamma återkomma. Sjukvårdsfrågan ställer sig numera i vigt och tyngd i jemnbredd med frågan om fattigförsörjningen, och dessa båda utgöra två problemer, som ingen kommun på ett fullt tillfredsställande sätt ännu kommit tillrätta med. De äro, som man säger, ett obotligt ondt, som griper alltmer omkring sig och redan växt åtskilliga samhällen nästan öfver hufvudet. Detta är väl ännu icke fallet hvad hufvudstaden beträffar, men man är på god väg äfven här, och den klagan är alls icke grundlös, som höjer sig mot de ständigt, år efter år, sig ökande kommunalskatterna. Af dessa tages brorslotten af fattigoch sjukvården. Det kan naturligtvis ej vara någons mening, åtminstone icke vår, att vilja afråda ifrån att kommunen skall lemna allt det understöd åt sina verkligt behöfvande, all den vård åt sina hjelplösa sjuka, som den främsta af de rent menskliga pligterna bjuder; men hvad som är hvarje samhällsmedlems skyldighet att tillråda och rättighet att fordra, det är, att med det allmännas medel hushållas på ett sådant sätt, att det, hvartill de användas, äfven blir till verkligt allmän nytta, d. v. s. motsvarar i alia afseenden sitt ändamål. Att detta ej alltid iakttagits med åtskilliga summor, som gjort stora tomrum ihufvudstadens kassakista, derpå ha vi så färska exempel, att de här ej behöfva anföras. Det är ej omöjligt att dessa exempel, i en hastig vändning, kunna blifva ökade just vid afgörandet af denna fråga, åtminstone om beslutet fattas endast på grund af den utredning, som utskottet gifvit densamma, och hvarigenom viicke kunna anse ämnet vara uttömdt. Beredningsutskottet har nemligen endast föreslagit platsen, der sjukhuset borde läggas, men ingenting yttrat om sjelfva sjukhusets beskaffenhet eller ordnande. Detta borde väl ha föregått, emedan valet af byggnadsplats deraf måste vara i hög grad beroende. Med den erfarenhet rörande sjukvården, hvartill man nu kommit, torde alla vara ense om att sjukvårdsanstalterna böra vara af tvenne slag: sådana, der akuta sjukdomar (inflammationer, febrar etc.) behandlas, och sådana, der patienter med chroniska (långvariga och obotliga). sjukdomar egnas vård. Det förra slaget af sjukvårdsanstalter hafva vi fullt upp af, emedan Stockholms stads och statens alla sjukhus äro sådana; af det senare slaget har hufvudstaden endast ett sjukhus, tillkommet genom enskilda uppoffringar, men hvilket står nästan tomt, likväl icke i brist på patienter, utan i brist på medel att der underhålla sjuka. Granskar man de officiella sjukvårdsrapporterna, så befinnes, att å våra allmänna sjukhus vårdas många patienter, som hade sin rätta plats i Stockholms sjukhem, men nu i stället upptaga sjuksängar, främst afsedda fö akuta (hastigt öfvergående) sjukdomsfall. Det skulle, så synes det oss, vara för hufvudstaden en i dubbel bemärkelse god affär, ; om kommunen bekostade underhållet för ett visst antal sängar å Sjukhemmet och deri-? genom sluppe bekosta uppbyggandet af ett nytt sjukhus, dyrt både att uppföra och att underhålla. Det är dessutom en fråga, som ännu ej? kan anses på långt när afgjord, huruvida man för kommunens sjukvård drager försorg på lämpligaste sätt genom att uppföra stora f sjukhus. En stad, der man på denna väg gjort mycket, om icke relativt mest, är Köpenhamn. Dess kommunhospital nämnes 4 med beundran och som ett mönster af dem, 8 hvilka ifra för dessa stora kaserner för den 7 lidande menskligheten. Att många, som af? personlig erfarenhet haft tillfälle att bilda sig en bestämd åsigt i frågan, deremot icke alls anse rätt och klokt att sammanföra sjuklingar i stora kaserner, derpå ha vi ett färskt bevis från naturforskaremötet i Kri3 stiania innevarande sommar, der till och men Köpenhamns förste stadsläkare i ett af öfriga närvarande läkare såsom utmärkt ansedt 4 föredrag om den allmänna sjukvården, yttrad så betecknande ord som följande: öfver po I