Dagens Nyheter – 31 juli 1868, sida 3

BEKIIRSSE OO SR AE AE Agnes var en öfver beskrifning älsklig uppenbarelse. Hennes gestalt, ännu något späd, var af en fulländad bildskönhet och förenade med sann, ädel qvinlighet den finhet ooh gråce, som vi ofta finna hos personer af god uppfostran och ädel börd. Hennes anletsdrag voro ytterst fina och klassiskt rena; de milda, talande blå ögonen, som vanligtvis till hälften voro beslöjade af de fällda ögonlocken, i förening med det blonda håret, gåfvo henne ett madonna-likt utseende, hvilket förundrapsvärdt höjde behaget i hennes täcka utseende. Agnes bade en jungfrulig fägring, som oemotständligt fängslade åtminstone hvar3 och ens blickar, och alla de närvarande erforo detta i ännu högre grad, sedan de fått pjuta af hennes förtrollande sång. Den unga flickan tycktes ej vara omedveten af den allmänna beundran bon väckt; derföre var hon ock så ytterligt förvirrad, att hon koappast förmådde svara drottningen. — NA, min fröken, återtog drottningen, hvem har varit er förträfflige lärare? — Signor Baltazarini, svarade Agnes sakta, och henneg blick tycktes söka den hon nämnt, liksom ville hon bedja honom komma henne till hjelp. Ett sorl af förundran gick igenom hela salen. Allas ögon vände sig till mannen i svarta sammetsdrägten, som rätade ut sig med en viss stolthet. Öfver Katharinas ansigte gick en ryckning, som gjorde henne nästan lika ful, som hon eljest var vacker; men denna plötsliga förändring var så hastigt öfvergående, att ingen märkte den. Det vänliga leendet lekte åter omkring hennes mun, då bon sade: — Ab, vår berömde mästare! hvem hade väl kunnat tro det? Nå, eleven gör sin lärare heder! En plågsam tystnad inträdde. Drottningen