Dagens Nyheter – 31 juli 1868, sida 2

(öreboda kommuns fattige en rår lör hvartdera f. sina lefnadsår och resten uti jemoa hundraal för att han ej skadade sig under sjelfva woppet. Den internationella telegrafkomnferemsem, som från den 12 juli varit församlad i Wien, afslatade den 21 dennes sina arbeten. Såsom hufvudresultatet uppgifves en nära förbirdelse mellan alia europeiska och asiatiska .elegrafstyrelser, så att en fullständig enhet blifvit uppnådd, icke allenast i statsrättsliga förhållanden, utan äfven i afseende på hela ledbingen af samtliga telegraflinier i den gamla verlden. Förslaget om gratisbefordring af telegram på de ställen, hvarest icke finnes telegraf, blef icke antaget. För att kunna uppgöra statistiska tabeller, redigera en gemensam tidskrift och meddela alla notiser om öppnåndet al nya linier och stationer, har man uppdragit åt regeringen i Schweiz att öfvertaga ledvingen al en centralbyrå, hvari makterna skiftesvis skola föra presidiet, hvad de diplomatiska och statsrättsliga förhållandena beträffar. Den österrikiska regeriogen gör början dermed för tre år. Dessa, bestämmelser träda i kraft från början af följande år, och den nästa europeiska telegrafkonferensen skall hållas i Florens 1871. En deputation af konferensens medlemmar anmodade den österrikiska telegrafdirektören Brunner von Wattenwyl att till den kejserliga österrikiska regeringen frambära deras tacksägelse för det vänliga emottsgandet och öfverlemnade till bozom, såsora ett bevis å sitt erkännande för hans ledning af förhandlingarna, en praktfall bordservis af silfver. . Trafiken i London. Öfver Thamesfloden, från dess norra till dess södra sida, gå, utom Tunneln, tio broar och dessutom fem jernvägsbroar. Detta osktadt är trafiken så stor, att man vid en beräkning för sex månader funvit, att dagligen passera öfver London Bridge: 95,000 fotgängare, 24,000 ikdon; öfver Southwark Bridge: 14,000 fotgängare, 3,160 åkdon; öfver Blackfriars Bridge: 53,000 fotgängare, 14,220 åkdon, öfver Wostminster Bridge: 51,000 fotgängare, 15,161 åkdon; dertill kommer att alla jernvägsbolag befordra resande eller rättare promenerande från en del af London till en annan, också öfver Thamesen, för 20 å 25 öre, och dessa hundratusental pr dag äro ej med i räkningen. Dessutom gå penny-ångbåtarne från morgon till afton upp och ner å Thamesen, 1 dussintal nästan hvarannan minut, alla öfverfyllda, för att nu icke tala om omnibusar, droskor c., hvaraf finnes legio. Utomdess de underjordiska jernbanorna, den nu snart rundtomkring London gående banan, ej i periferien, utan långt innanför den; men hvad är det mot hvad Londons 17 bangårdar dagligen upptaga och lemna ifrån sig, att befolka eller till en del uttömma förstäderna. En banstump på litet öfver en half svensk mils längd befordrar dagligen öfver tvåhundratusen menniskor; men tänk då när en fest gifves, till exempel i kristallpalatset, då måste alla tjenstemän anstränga sig ej allevast att befordra dem, som skola se, betala och vara närvarande, utan äfven the million, de nyfikne, som skola beskåda de andre.