Dagens Nyheter – 29 juli 1868, sida 3

Hon bad mig skänka henne hela dona första dag; följande dagen skulle man bjuda några främmande till middagOch utan att invänta mitt svar lemnade hon mig nu för att iordningställa frukosten. Alla mina planer voro tillintetgjorda. Jag hade drömt mig landtlifvets stilla bebag, ett enkelt familjebord, jagt, fiske, frihet; och jag fann ett program upptagande bjudningar, galamiddagar, farliga töte-å-töter. Det var odrägligt. I en aflägsen landsort betraktas en stockholmare såsom ett siags underdjar. Han får icke vara som en annan menniska, ty då anses han för en idiot. Han måste beständigt vara qvick och rol!ig, och likväl noga väga hvarje ord för att icke såra den landtliga oskuldens ömtålighet. Det är ett tvång som kan göra en menpin med mina krafter och mitt temperament galen. De till andra dagen bjudna gästerna uraktläto icke att komma. Bland dem var äfven den förut omtalade kronofogden. Att börja med mönstrades allra dö minsta detaljerna af min. toilett — ett prof som jag undergick med mi-. nen ho3 en person, som icke märker att allas. blickar äro riktade på honom. Sedermera då konversationen kom igång, bad mig Anna, angelägen om att jag ekuile få visa mina företräden, att berätta nytt från Stockholm. Jag blef förvandlad till en tidving för politik, litteratur, teater och moder. Jag fick ingenting glömma; jag hade icke ens den trösten att få tala fritt, ty Anna gjorde mig till sitt eko och upprepade de sista orden i hvar och en af mina fraser med en egendomlig tonvigt, ett meningsfullt Icende och en min af djup beundran, som gjorde mig ursinnig. Anna uppnådde sin afsigt; jag märkte det på ds ögonkast sm vexlades när man steg upp för att gå till matsalen, jag märkte framför allt på den blick, hvarmed kroaofogden