Dagens Nyheter – 29 juli 1868, sida 2

och tusende andra förtjusande gastronomiska problemer, till hvilka hon egde nyckeln. Allt detta rörde mig, rörde mig djupt, men kunde icke förmå att uppoffra mina kära ungkarlsvaror och min ädla frihet. Nyligen skref brodern och bad mig på det bevekligaste att komma och helsa på dem. Jag hade så många gånger lofvat och så många gånger ursäktat mig med skenfagra förevändningar, att jag denna gång saknade mod att urdskylla mig. Jag reste, som du vet, för halfannan vecka sedan. Du vet också i bvilket lynne jag då var. Jag tänkte njuta några dagar af detta sköna landtlif, som kan omskapa en menniska, som ger färg åt kinden, spänner nerverna, uppfriskar hjervan och göder kroppen. Jo, jag tackar det blef annat af. När jag kom till Svartvik, hade man redan väntat på mig med middagen i fulla tre timmar. Jag förebrådde mitt värdfolk för denna öfverdrifna artighet, som strider emot alla mina principer och som nu förskafiade dem nöjet att äta en uppvärmd middag. -Mamsell Anna — hon heter så — förklarade, att de skulle ha väntat på mig hela natten, om det behöfts, och dervid gaf hon mig en blick, en blick... Som artig karl måste jag naturligtvis se på henne och le med en min af hemligt förstånd, och sålunda fann jag mig redan från första stunden inkastad i getingboet. Efter middagen pratade vi vid eldbrasan, jag måste berätta om Stockholm och om det lif jag der för. Anna fann mig mycket förändrad; jag hade, redan för min helsas skull, gjort mycket orätt i att låta vänta på mig så länge; nu hade man mig då ändtligen här, och man skulle försöka bota härjningarne af Stockholmslifvets stormar. Att börja med anbefalldes jag att genast gå till sängs, ty resan borde ha tröttat mig mycket. Jag lät bror och syster föra mig