Dagens Nyheter – 29 juli 1868, sida 2

glada nyhet. Jag borde begripa, skref hon, det hemliga skälet till detta beslut: hon hade velat rådfråga endast sitt hjerta! Detta var detsamma som att rent ut säga mig, att hon tänkte gifta sig raed en annan, och åenne andre var jag. Faran ökades. Jag og Gud i hågen och skref med omgående post ett bref, hvari jag utvecklade med all möjlig s3konsambet min teori om äktenskapct, som rätt och slätt bestod uti att förbli ungkarl. Hon fann sig ändå icke slagen. Hon svarade mig utan all bitterhet, att jag kanske hade rätt och att äfven hon numera hada beslutit dö som gammal mö. Detta vältade visserligen en sten från mitt hjerta, men tillfredsställde mig dock ej fallkomligt. Jag hade för henres egen, för hennes brors skull, hvilken jag håller mycket af, och äfven för min egen samvetsfrid gerna velat se henre som maka och moder. Från den tiden kände jag mig emellertid något mera fri, och jag fortsatte ailt emellanåt vår korrespondens. Ibland föresatte jag mig visserligen att, med risk att gälla för en otacksam gök, tvärt afbryta detta utbyte af eldfängda projektiler, men jag fastnade alltid på svårigheterna i utförandet. Jag bör nämna, att min sköna hade anmodat mig att sända mina bref under en falsk adress. Hon fann utan tvifvcl stort behag i denna hemlighetstallhet, ty hon underlät aldrig att ömt bannas på mig, då jag ibland tog mig friheten att innesluta några rader till henne under broderas kuvert. Ibland frågade jag mig på nykter mage, d. v. 5. den tid på dagen då mannens tankeförmåga är som mest oförvillad, om jag ändå icke gjorde bäst uti att gifta mig med henne; jag framställde för mig sjelf hennes fysiska och moraliska egenskaper; jag uppkallade för mitt minne dessa smakliga plättar, dessa oöfverträffliga små hembakade skorpor, denna fulländade grönsoppa