RARE RARE RAR ROK KERREREREEREREROEOEROEEREOEREROEOEO SOEEREOEEEEEOOKRRRERRORERRNR Honstutställningen. VI Sedan vi nu tagit en hastig öfverblich öfver de svenska konstverken på utställ ningen, återstår att se hvad som gjort denna utställning Skandinavisk, d. v. s. taflorna som hitsändts från de öfriga nordiska länderna; och börja vi naturligen med Norge Hr Arbo; som på expositionen 1866 med sin Valkyria väckte en viss uppmärksamhet, har i år skickat hit en qvinnobild, halffigur i sittande ställning, den han kallat Ingeborg. Har konstnären med denna tafla velat visa oss bilden af den Ingeborg, Frithiofs brud, som Tegnör besjungit, så är vår mening, att han alldeles misslyckats; har han deremot velat visa oss en af de många gullhåriga jäntor med namnet Ingeborg, som utan tvifvel sucka i Norge och ha en hjertevän, som de sitta och drömma om, så ha vi ingenting annat att säga derom, än att vi i hr Arbos Ingeborg råkat en hvardagsmenniska mer på vår väg, en frodig och ganska täck tös, hvars syster, som visade sig på expositionen i Paris förra året, vi dock tyckte mera om. — Episod från 30-åriga kriget, af samma hand, är icke illa tänkt, men konstnären har gömt sin tanke i för mycket svart färg. Den ena hästen är dessutom alldeles misstecknad. I hr Bergsliens tafla: jägare på hemvägen, ha vi gjort en särdeles angenäm bekantskap, intressant i Sig sjelf, men ännu mer genom de löften för framtiden som den innebär, Vacker gruppering, korrekt teckning, fin, om än något torr, färg äro förtjenster, som pryda denna enkla, men innehållsrika tafla. Fru M. Dietrickson har exponerat två taflor, af hvilka den ena: Den öfvergifna, är en svag behandling af en icke originel id. Den långa, smala och osköna qvinnan har ingenting som tilltalar, ingenting som ens talar om hvad hon är eller hvarigenom vi kunde få ett begrepp om hennes lifs historia; snarare tror man henne vara mer i behof af det medlidande, som tillfredsställes genom ett godt mål i köket, än af det, som kan, om ock blott i ringaste mån, lätta en af lifvets tyngsta bördor. Den andra taflan: barnet som fångar röken, är bättre tecknad, men koloriten lemnar mycket öfrigt att önska. Icke blott bland Norges, utan äfven bland nordens, figurmålare intager hr V. S:t Lerche ett af de främsta rummen, och äro hans taflor, isynnerhet de båda kyrko-interiörerna, bland de bästa af hvad denna utställning har att uppvisa. . Undervisningen, af fru J: Möller, är en af dessa taflor, framför hvilka, ehuru icke illa målade, man känner ett högst obehagligt intryck, emedan de tala ett språk som ingen förstår. I denna tafla är iden — hvilken, inom parentes sagdt, för längesedan öfversått till publikegendom i målarnes fria republik — framställd så bakfram, att man tror meningen vara motsatsen emot hvad målarinnan menat. Hr Eckersbergs Högfjellsparti, hvilken tafla senom sina väldiga dimensioner och sitt sranna färgspel uppträder med stora anspråk, ar dock ej på vår konstälskande publik, vad man kallar, slagit an. Motivet är ock, enligt vår mening, alltför litet intressant, för att framställas i så stor skala. Vi frukta att i hela Norden ej finnas många räggar, som tåla vid att bära denna kolosala målning. Tre små taflor ha blifvit hitsända af hr 7ude, bland hvilka dock ingen värdigt motvarar det stora konstnärsnamn de repreentera. Den stjerna, som bland landskapen på lenna utställning lyser klarast och verkligt lart, är hr Munthes af 088 förut omnämnda interlandskap, hviket genom sin rena silfver-. N a sÅ-v : 8 PE FRIIS. I I BETSY Vv ÖAFGPA M 1 LA sä Ar