Dagens Nyheter – 28 juli 1868, sida 1

Vid tanken på att till nästa riksdag en plan för vår lundtförsvarsorganisation skall pröfvas, kunna vi ej underlåta att fästa uppmärksamheten på de förslag härtill, som för nära 70 år tillbaka uppgåfvos af Georg Adlersparre i hans välbekanta tidskrift Läsning i Blandade Amnen, för öfver 40 år sedan af C. H. Anckarsvärd och för omkring 30 år tillbaka af Akrell; — förslag som synas vara de enda lämpliga för vårt land, och som alla öfverensstämma deruti att ett kraftigt försvar hos ett obemedladt och mindre talrikt folk endast kan vinnas genom militärisk uppfostran ända från skolan. å man betraktar den preussiska beväringen, bestående af fullt exercerade unga lifliga män, i. första hälften af tjugotalet, af hvilka hvar och en känner rörelserna i bataljonen lika väl som officern och med säkerhet kan utföra dem i fullt språng, och dermed jemför vår tunga, af äldre män till stor del bestående, indelta arm, för att ej tala om den föga öfvade beväringen; så är det i sanning nedslående för det svenska sinnet, isynnerhet när man inom sig känner att Sverge utan särdeles kostnad kunde hafva en utmärkt öfvad armå, och till antalet mycket öfverlägsen de trupper, som en anfallande fiende kan komma att föra emot oss, om blott regering och riksdag vilja allvarsamt taga i tu med en grundlig reform, hvarmedelst det åsyftade ändamålet kan vinnas utan de dryga bördor, som det preussiska systemet medförer. Sättet härtill är antydt.af ofvannämnde fosterlandsvänner, hvilka ingen kan neka hafva intagit ett utmärkt rum både som militärer, medborgare och tänkare. Deras system gick, i korthet sagdt, ut derpå: att barnen skulle exerceras i skolorna; att efter slutad folkskolekurs ynglingarne, sommartiden, skulle om söndagarne exercera på kyrkovallen efter gudstjenstens slut; att i lärdomsskolornas högsta klasser enkla kurser, motsvarande hvad som fordras för att blifva underofficer eller officer vid infanteriet, men utan lön, skulle beviljas dem, hvilka med största skicklighet genomgått de för nämnde examen föreskrifna, så väl teoretiska som praktiska, fordringar; samt slutligen, att vid akademien undervisning i de högre militära ämnena skulle meddelas dem, som det åstundade. Hufvudsakliga kostnaden för erhållandet af en sålunda bildad talrik arm blefve för underhållet af skickliga lärare och af materielen. Manskapet borde i allmänhet behålla sina egna kläder, provinsdrägten, som dock efterhand kunde erhålla någon lämplig förändring, der så pröfvades nödigt. Naturligtvis måste dock staten, för den aldrafattigaste delen af befolkningen, anskaffa kläder vid möten eller då större styrka skulle sammandragas. S Det är glädjande att se det Stockholms folkskolor praktiskt uppfattat detta system, så vidt på dem beror, och tyckas de vilja visa stad och land huru långt ungdom redan i folkskolan genom samfälld, ändamålsenlig öfning kan uppexerceras. Som emellertid en icke obetydlig del af folkskolornas gossar tillhör de fattigaste bland hufvudstadens befolkning och saknar skor och hela kläder samt således måste från exercisen, åtminstone vid utmarscher och uppvisningar, uteslutas, för att ej allt för mycket nedsätta truppens utseende och afkyla de öfrigas håg, och då det ligger en grym orättvisa deruti att skickliga, arbetsamma och hnitiga gossar skola uteslutas från skolans angenämaste öfningar, endast derföre att deras föräldrar äro fattiga; så har det visat sig behöfligt, att för de exercerande i dessa skolor anskaffa en ytterst enkel uniform, så framt någon allmän och allvarlig exercis skulle kunna åstadkommas. En förening har af denna anledning bildat sig i ändamål att anskaffa medel till