Dagens Nyheter – 27 juli 1868, sida 2

sluten att använda alla till buds stående medel, som kunde bidraga till ändamålets vinnande, Herr de Rostang blef, oaktadt sin upprörda sinnesstämning, intagen af förvåning, då bans blickar föllo på notarien. Han frågade temligen buttert, hvad det var han ville. Hr Bouvard såg i detta dåliga humör ett nytt bevis på riktigheten af den föreställning, han gjort sig om hvad som passerat. Han flyttade glasögonen högre upp på näsan och sade med en viss tvärsäkerhet: — Hr baronen anar helt säkert orsaken till mitt besök. — Nej, visst inte svarade, svarade amiralen. — Ni kan emellertid, hr baron, icke gerna ha glömt hvad som förefallit mellan er och fru de Rostang! återtog notarien, som tydligen lade an på att imponera. Sjöofficeren upplyfte hufvudet. — Hvad menar ni, min herre? utropade han. Kommer ni på fru baronessans vägnar? — Nej, amiral; jag går mina egna ärender. — Jaså. Nå, låt höra hvad ni har att andraga? — Gerna, sade Bouvard, som höjde rösten, för att ingifva sig sjeli mod; men tillåt mig först fråga, om icke skälet till fru de Rostangs afresa var hennes dotters ifrågasatta giftermål med hr de Ramiegre? — Hur kan ni veta det? utropade amiralen. — Jaså, det är således sannt! återtog Bouvard. Och med en högtidlig, majestätisk åtbörd fortfor han: — Hr baron, detta föranleder mig att taga ett steg som är mindre behagligt, men — nödvändigt. Jag har ansett mig böra under sådana förhållanden, som de nu förhanden varande, låta den diskretion, hvilken tillhör mitt yrke, vika för högre pligter...